Ja, jag kanske behöver svara på frågan vart mitt bloggande tog vägen igen. Det är inte så att jag inte vill blogga, eller att jag inte har tid.. Men jag har funderat mycket på det här med att skriva och lägga ut en massa bilder om/på sig själv, som föralltid kommer finnas kvar på internet. Jag börjar förstå varför mamma "varnade" mig så. Jag såg inte på det på samma sätt förut men vet i och för sig inte riktigt hur jag ser på det hela nu heller... Jag bara känner ett sorts obehag över det hela. Jag skriver mindre och mindre själv, men läser fler och fler bloggar. Även om jag har ungefär 15 bloggar jag följer dagligen, och då med personer som uppdaterar ofta, så sitter jag ofta om dagarna och kollar och ser att "det där senaste inlägget har jag ju sett"... Blir lite less över att det inte finns något nytt att läsa (hmm jag låter aningen beroende, men lite av känslan tror jag själv kommer från att jag någonstans innerst inne vill skriva själv...). Samtidigt kanske det finns någon (ja, särskilt många är det ju inte) person där ute som tänker samma sak om mig, varför jag inte uppdaterar. Eller varför jag började skriva igen efter ett bra tags uppehåll, för att sedan bara skriva några inlägg och sen sluta. Men jag vill inte sluta, egentligen. Det finns så mycket jag skulle kunna sätta mig ner och skriva varje dag, bara spotta ur mig. ...men jag vill inte riktigt skriva heller. Big dilemma!

 

Jag är lite deppig idag, eller egentligen inte det heller. Egentligen är jag lycklig. Och glad. Och taggad. Taggad på träning, även regelbundet och framöver. Glad över att jag mår så bra varje dag, jag vet till exempel inte att jag någonsin förut längtat så efter att gå och lägga mig på kvällarna, bara för att det är så mysigt. Lycklig för att jag får vara din (att jag verkligen får vara din, det är helt otroligt), att jag får planera med dig och för att jag vet att det här kommer bli den bästa sommaren hittills!