Tänkte bara berätta om förra veckan när vi skulle lämna av N på dagis. Jag stod själv med honom inne i rummet där vi lämnar på morgonen (A var med men inte just där) och en fröken (förlåt, förskollärare) kom fram till oss med några barn tätt i häl. En av tjejerna frågade försiktigt fröken (fortsätter skriva det och ser det inte alls som ett nedvärderande ord) "vem är det där?". Hon hörde nog inte, så tjejen frågade igen. 

 

- Det är nog N's mamma, svarade fröken (som antagligen inte jobbar på just N's avdelning).

- Vems mamma är du? frågade tjejen snabbt och vände sig till mig.

- Jag är ingens mamma, fick jag svara och tjejen såg lite fundersam ut. Jag bor med N och N's pappa.

- Ahaaa.. svarade tjejen glatt och gick därifrån.

 

Var första gången jag faktiskt får en fråga om vem i familjebilden jag är. Annars när man varit på lite olika ställen så har vuxna liksom kallat mig "hans mamma" när dom pratat om oss, och ska förklara till sitt barn. Jag tyckte det var lite kul att tjejen frågade mig i alla fall, även om jag inte direkt var beredd på det. Visst har jag ofta tänkt på det att folk kommer att fråga mig framöver, men var inte beredd just då, som sagt :)