Igår när jag kom hem från kursen låg N i soffan för att sova, han ville verkligen inte ligga nån annan stans. Så jag frågade om han inte skulle lägga sig i våran säng åtminstone, när han vägrade sin egen. Såhär lät det:

 

Jag: Ska du inte ligga i våran säng istället då?

N: Våran säng? (säger N väldigt fundersamt och kollar konstigt på mig)

Jag: Ja, i Linas säng (brukar oftast benämna mig själv Lina istället för jag/min/mig).

N: Finns ingen Linas säng, bara pappas säng och Neos säng... (säger han helt självklart)

 

Haha han är ju för söt :) Men jag förstår att han säger så, för även A säger så ^^ Har liksom blivit så från början, och det verkade som att det stämde också... För i natt kom Neo ner till vår säng och skulle sova där. Det hela slutade med att jag låt utan kudde (den hade N tagit) ute på kanten av sängen, för att undvika slag (,sparkar) och "överrullning" när N vände på sig i sömnen. Det kändes dock inte såå farligt att sova utan kudde, så länge jag låg på rygg... Men när jag vaknade sen (för sista gången) 4,5 timme senare, då var jag bra stel i ryggen. Kanske inte det bästa att sova utan kudde ändå.