Vecka 1-12

Jag tänkte ta och sammanfatta den tid av graviditeten som har gått. Jag hade väntat mig att jag skulle må illa under en längre period, känna mig helt annorlunda och märka av det ena efter det andra hela tiden, men riktigt så har det inte varit:
 
I vecka 5 började brösten kännas annorlunda och gick snabbt över till att bli riktigt ömma. Det var dom ett bra tag och jag kunde inte ha vilken BH som helst på mig. Jag hade även molvärk (växtvärk i livmodern?) som kändes som en begynnande mensvärk.
 
Min största oro inför hur jag skulle komma att må, var att jag skulle må illa och spy en stor del av graviditeten. Trodde även att jag skulle må som sämst på mornarna (vilket verkar vara vanligast). Jag funderade på hur jag skulle ta mig till jobbet, det är ju ändå 40 min restid och det finns inte direkt möjlighet att kliva av bussen när som helst. I vecka 7-8 började jag en eftermiddag må väldigt illa på jobbet, och trodde att "nu börjar det". Men på morgonen dagen där på var det borta igen... För att sedan komma tillbaka igen på eftermiddagen. Var riktigt jobbigt att ta sig hem och sen även att äta, men det gick bra. Illamåendet behövde jag bara dras med i 4 dagar (om jag skötte maten och åt ofta, annars kom den lätt tillbaka). Jag är så tacksam över att jag sluppit må så dåligt och tycker så synd om dem som drabbas av det.
 
I vecka 8 var vi på vårt första besök på MVC, nämligen gruppintroduktionen, och sen i vecka 10 var vi på inskrivningsbesök. Vi hade fått tid på måndagen den veckan, och A hade följt med. Tyvärr var "vår" barnmorska sjuk då, så det blev ingen inskrivning för oss då, utan bara en ombokning till någon dag senare. A kunde då inte följa med och jag gick dit själv. Jag hade bra värden på allting de testade - Blodtryck 130/60, Blodvärde 135, Glukos 5,2. Barnmorskan var inte den vi skulle komma att ha senare, utan bara en som skrev in mig.
 
Några dagar innan vi gick in i vecka 12 berättade vi för de första, nämligen min familj. När vi var uppe i fjällen pratade A med hans brorsa i telefon, och han hade redan listat ut att jag var gravid ;) Några dagar senare berättade vi också för mormor o morfar uppe i stugan, och sen några dagar senare fick även svärmor + sambo reda på det. Sen har vi berättat lite här och där, men ändå inte avslöjat oss "för alla" förrän i torsdags.
 
När den här tiden var över kunde jag börja känna mig lite lugnare över att slippa missfall. Det var ju såklart något jag tänkt på, och även blivit riktigt rädd för en dag. 
 
Fortsättning följer...
 
 

Kommentarer
Cissi säger:

Åhhh vad roligt!!!
GRATTIS <3

Svar: Tack så mycket, det är/ska bli jättekul! :)
Helbraflinga

2016-02-15 | 14:33:41
Bloggadress: http://cissileandersson.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback