Idag hade jag bestämt mig för en promenad med lillan, då det har blivit lite dåligt med det. Efter frukost och matning (ja, klockan hade hunnit bli 13.40 till och med) tog vi oss iväg på en promenad medan pappan låg hemma och kurerade sig. Jag satte på ett avsnitt av Tvillingpodden och började lyssna. Avsnittet handlade om en tvillinggraviditet/förlossning och det var så komiskt - dottern hette Allie ;)

 

Medan jag var ute o gick så funderade jag över graviditeten och att vår Allie är här. Under graviditeten så sa jag ofta att det kändes så overkligt att jag var gravid och att det låg en bebis i magen. Det känns också mer och mer konstigt såhär i efterhand att hon verkligen har legat där inne. Jag förstå liksom inte hur någon som ser ut som en människa har kunnat ligga där inne och växa. Ju längre ifrån förlossningen jag kommer, desto mer overkligt känns det även att jag har fött fram henne. Visst, jag kommer verkligen ihåg känslan när hon kom ut, men jag såg det ju liksom inte och har inte ett visuellt minne utav det. Det kanske hade gjort att det hade känts mer verkliget såhär i efterhand.. Hur konstigt och overkligt det är känns så är det ju trots allt helt underbart! Tänk att vår lilla flicka är här <3 (det här kommer jag att säga mååånga gånger).

 

 

Promenaden blev 1h 15min lång, och när jag kom hem var jag heeelt slut. Var länge sedan jag gick så långt, försökte hålla tempo plus att det var riktigt varmt ute. Det var dock skönt att få det gjort och jag njöt :) Hittade faktiskt en ny liten väg att gå på idag, trots att jag trott att jag gått på alla vägar där i Öringe :P Väl hemma igen blev det en välbehövlig dusch, sen iväg o handlade lite och gick hem o gjorde lunch. Var fortfarande helt slut, så efter att Allie hade fått äta så gick vi och la oss en stund. Eller jag trodde i alla fall att det skulle bli en stund, istället blev det närmare tre timmar (!). När vi vaknade igen var klockan 18.20 och jag var helt mosig. Men det konstigaste av allt, tyckte jag nog ändå, var att mina linser inte skavde det minsta lilla. Jag menar, efter tre timmars sömn. Det har aldrig nånsin hänt! Iofs har jag nog aldrig sovit så länge med linser i heller, men de brukar skava efter en timmes sömn. Bra nya linser jag fått, synd bara att jag tycker att jag ser dåligt i dem...

 

Nu på kvällen hade jag bestämt mig för att laga köttfärslimpa. Eftersom att klockan blev så mycket när vi sov, så tänkte jag först skippa det ändå. Men, jag ändrade mig, och tur var väl det - för oj va gott det blev! :) Under tiden som köttfärslimpan stod och gottade sig i ugnen fick sig lillan bada. Hon gillade det lika mycket den här gången :)