Igår var jag ju hemma och vabbade med Allie och som jag skrev då så mådde hon bra och det var full fart. På förmiddagen...

 

När hon vaknade vid 15, efter en ovanligt lång sovstund på lite över 2 timmar, hostade hon hest och lät väldigt sjuk helt plötsligt. Jag kände att hon var lite varm och termometern visade på 37,9. Hon var inte heller lika pigg längre, jämrade sig och blev ledsen när hon hostade och var väldigt gosig. "Kramas soffan mamma", sa hon. Så där satt vi i säkert en timme och bara myste och läste bok. Strax innan sex frågade jag om hon ville ha något att äta i väntan på pappa A som strax skulle komma hem för middag. Det ville hon. Innan vi ens kom till stolen började hon gråta och det märktes verkligen att hon inte mådde bra. Jag tog fram linskakor (typ riskakor) som hon ville ha, men hon satt bara med den i handem och grät. Jag tog henne i famnen och hon somnade rätt snabbt, kokhet i pannan som hon var. Febern hade stigit. Hon vaknade sedan en halvtimme senare, när A kom hem, och var redan mycket piggare. Hon åt två korv med bröd, så hon var redan gamla vanliga Allie igen, lite hostig bara <3

 

 

Idag har jag jobbat och A har varit hemma med Allie. Hon har varit fortsatt pigg och glad och prickarna har sett lite bättre ut. Vi planerar dock att vara hemma några dagar till med henne i alla fall, så imorgon är det min tur igen. Sen blir det till att ringa förskolan och diskutera med dem när vi tycker att det är dags för henne att komma tillbaka. Prickarna kan ju ta om de med, eller fortfarande utvecklas till vätskefyllda prickar som kliar.