Nu är jag dålig på att blogga igen, men jag måste bara tipsa alla om en person. En person som förut var krönikör i Metro, vars spalt jag brukade läsa varje gång. Sen skrev han sitt tacktal, som även det var jäkligt bra skrivet. Roligt skrivet, men tråkigt att han skulle sluta. Jag som ville läsa mer om honom googlade och hittade hans blogg - lycka! Nu är jag även på jakt efter hans böcker... Det är nämligen Fredrik Backman, och hans Backmanland, jag pratar om.

Gud vad jag har blivit dålig på att skriva märker jag. Tycker aldrig att det låter bra det jag skriver numera, men men.. Glad är jag i alla fall idag. Hade en härlig morgon och känner mig pigg. Jag började bli förkyld i söndags/måndags, men det verkar inte som att det blir så farligt *peppar peppar...*. Känner mig friskare och är inte alls lika trött heller. Tror att närmare 17 timmars sömn på två nätter gjorde susen. Dock glömde jag bort min tid hos naprapaten imorse...

 

På planeringsfronten tycker jag också att det börjar hända saker :) Även om vi planerar in mycket så känns det väldigt roligt. Jag vill bara sitta och planera massor, dagarna i ända (men man måste ju jobba också). Tror fortfarande på att den här sommaren kommer bli den bästa hittills! Våren har redan varit jäkligt bra, och jag är tacksam, å så tacksam, att jag får umgås med min A. Det händer då och då, som igår när han låg i min famn när vi tittade på tv, att jag stannar upp och tänker, "är det verkligen sant det som händer? Är han verkligen min?". Såna stunder håller jag om honom extra hårt... Det är otroligt, och så himla underbart<3

 

Ibland blir man bara så otroligt stolt över sig själv, det händer inte ofta, men oj va skönt det är... Så kände jag igår efter att jag hade lyckats med mitt dubbla träningspass. Jag var slut efter aerobicspasset, men hade ett spinningpass inbokat direkt efter. Jag hade till och med redan hämtat ut platslappen, så det var bara att fortsätta till spinningsalen. Satte mig på spinningcykeln och började trampa. Det blev hårdköring nästan på en gång, eftersom att det tydligen var Spin55 och inte vanlig Spin/Medel (vilket i princip betyder "ingen vila under passet"). Jag trodde verkligen inte att jag skulle orka hänga med och var även ororlig för mina svimningskänningar som jag skrivit om tidigare. Men jag körde på, för fullt, hela passet. Jag flåsade, svetten rann och... jag var inte nära att svimma en enda gång! :) Var så himla skönt att känna att nu var det musklerna som tog slut och fick mjölksyra och inte att jag var på väg att svimma.. Var så himla glad - och idag har jag en träningsvärk som heter duga. Härligt! :)

 

Ja, jag kanske behöver svara på frågan vart mitt bloggande tog vägen igen. Det är inte så att jag inte vill blogga, eller att jag inte har tid.. Men jag har funderat mycket på det här med att skriva och lägga ut en massa bilder om/på sig själv, som föralltid kommer finnas kvar på internet. Jag börjar förstå varför mamma "varnade" mig så. Jag såg inte på det på samma sätt förut men vet i och för sig inte riktigt hur jag ser på det hela nu heller... Jag bara känner ett sorts obehag över det hela. Jag skriver mindre och mindre själv, men läser fler och fler bloggar. Även om jag har ungefär 15 bloggar jag följer dagligen, och då med personer som uppdaterar ofta, så sitter jag ofta om dagarna och kollar och ser att "det där senaste inlägget har jag ju sett"... Blir lite less över att det inte finns något nytt att läsa (hmm jag låter aningen beroende, men lite av känslan tror jag själv kommer från att jag någonstans innerst inne vill skriva själv...). Samtidigt kanske det finns någon (ja, särskilt många är det ju inte) person där ute som tänker samma sak om mig, varför jag inte uppdaterar. Eller varför jag började skriva igen efter ett bra tags uppehåll, för att sedan bara skriva några inlägg och sen sluta. Men jag vill inte sluta, egentligen. Det finns så mycket jag skulle kunna sätta mig ner och skriva varje dag, bara spotta ur mig. ...men jag vill inte riktigt skriva heller. Big dilemma!

 

Jag är lite deppig idag, eller egentligen inte det heller. Egentligen är jag lycklig. Och glad. Och taggad. Taggad på träning, även regelbundet och framöver. Glad över att jag mår så bra varje dag, jag vet till exempel inte att jag någonsin förut längtat så efter att gå och lägga mig på kvällarna, bara för att det är så mysigt. Lycklig för att jag får vara din (att jag verkligen får vara din, det är helt otroligt), att jag får planera med dig och för att jag vet att det här kommer bli den bästa sommaren hittills!