Ja då sitter jag här igen och tänker på dig, som så många dagar under senaste året. Tänk att det har gått ett år sedan jag såg dig, pratade med dig och höll din hand för sista gången. Jag tänker fortfarande på hur du väntade på mig där den 26 februari förra året, så att jag skulle få höra ditt sista andetag. Kommer ihåg hur ditt guldarmband kändes på handleden. Jag kommer aldrig någonsin glömma bort hur du svarade i telefonen, mina favoritkakor som bara du gjort, hur glad du alltid blev när vi kom och hälsade på eller hur du alltid grattade mig på min födelsedag och skrattade när jag sa grattis tillbaka! FARMOR, du är helt enkelt enormt saknad av mig (och oss andra) men jag hoppas att du har det bra där du är nu! <3