Vecka 39

Veckan som gått var alltså vecka 39 för vår del, som jag skrev i senaste inlägget, och idag går vi in i vecka 40. Det är sjukt att det är så nära nu, men det är också skönt, för jag börjar bli rastlös av väntan. Jag har liksom gjort allt här hemma inför bebisens ankomst känns det som + hunnit vila en hel del. Liggdelen på vagnen är det enda jag kan komma på att är kvar, men det hinner jag förmodligen fixa innan bebis tittar ut - enligt min känsla i alla fall ;)
 
 
En del rörelser som bebis gör nu har börjat göra ont, jag har ibland ilningar ner i blygdbenet, som även de är obehagliga/gör ont. Annars är det mest att sammandragningar kommer nån gång då och då och att jag väldigt ofta får en fot, eller numera ibland två fötter, som trycker ut på vänstra sidan av min mage. Det känns som att det syns en liten kula då, men det är bara så det känns. Känner man direkt där så är det väldigt tydligt att det är en liten hård fot. Oftast flyttar den på sig om man trycker lite på den också ;) A har även börjat fråga och kommentera när jag säger aj, eller oj, eller något liknande - "kommer bebis nu?" ;) lite kul - han tycker också att bebisen kan få komma nu :)
 
Något jag reflekterade över under veckan är att jag nog är smidigare den här gången. Med Allie kommer jag ihåg att jag liksom fick böja mig ner på "huk" med rak rygg och armen längs sidan av kroppen om jag skulle ta upp någonting från golvet, nu böjer jag istället ryggen (och ibland benen också såklart), men tar upp saker i princip som jag alltid gör :P undra om detta beror på att jag har burit Allie och böjt mig ner och letat efter saker till henne osv, eller om det beror på att jag inte lagt på mig lika mycket vikt/svullenhet som förra gången. Den här gången kan jag liksom fortfarande ha och ta av mig mina ringar på fingret plus att jag inte har behövt BH-förlängarna som jag behövde/köpte förra gången. 
 
Någon dag under veckan så drömde jag en rätt jobbig dröm. Jag låg inne på BB och hade fött vårt barn (som för övrigt var en pojke - övervägande pojkar so far i drömmarna alltså), men det konstigaste var att jag inte kom ihåg någonting av själva förlossningen. Bebisen som låg där framför mig kändes inte heller alls som min egen, det såg inte ut som att det kunde vara det heller då pojken hade svart hår och svarta ögonbryn samt var alldeles för stor, bebisen såg ut att vara flera månader gammal, inte alls som en nyfödd. Men det där var tydligen mitt barn och var A var har jag ingen aning om. När jag kom på att jag inte alls kom ihåg förlossningen började jag ifrågasätta vad som hade hänt, hur allt hade gått till, om jag hade fött vaginalt, hade jag spruckit, hur mådde min kropp osv. Det kändes som att jag liksom var snuvad på förlossningen. Aa, ni vet hur drömmar kan vara, hoppas att jag kommer att vara vaken och minnas min förlossning med bebisen snart i alla fall, och att det blir en bra till sådan :)
 
Vi är ju beräknade den 18e eller 19e aug, 18e efter uträknat datum och 19e enligt ultraljudet. Inte för att det behöver bli lika den här gången, men jag har hela tiden tänkt att bebis kommer att titta ut på uträknat datum (på söndag), eftersom att Allie gjort det. Nån dag fick jag dock tanken, att om bebis håller sig lika som Allie gjorde så kan det ju även betyda att den vill titta ut 2 dagar innan ultraljudsdagen, vilket alltså blir på lördag, den 17e. Och om det ska bli ungefär samma tid som Allie kom så kommer ju allt att börja på fredag ;) haha, vi får väl se hur rätt det blir, men just tiden/dagen som bebis väljer att komma på är väl egentligen det som jag funderar mest  på nu hur det kommer att bli. Eftersom att vi inte har någon släkting här i Stockholm så har vi lite olika alternativ att välja när det väl startar, då beroende på vilken dag, vilken tid på dygnet osv som det hela sätter igång. Skulle helst slippa att det går allt för fort också, så att vi inte behöver ta med oss Allie in på förlossningen, men i värsta fall får någon komma och hämta henne där.
 
Ett sista MVC-besök har vi ju inbokat på torsdag också, det är jag iofs inställd på att jag ska kunna gå på... Kanske ett lite svamligt inlägg, men som ni kanske märker så är jag både nyfiken och har tid att tänka en del ;) ska bli såå mysigt när bebis kommer nu, att slippa väntandet och komma in i en sorts vardag igen :) <3
 
Och frågan; blir det en pojke eller flicka - vad tror ni?
och vilket datum kommer bebis att födas? :)
 

MVC och vi går in i vecka 38

I fredags var det dags för MVC-besök igen, och det KAN vara så att det var det sista besöket där innan bebis kommer. Vi har ett till besök inbokat den 15 aug, så vi får se om jag hinner gå på det...
 
Vi lyssnade i alla fall på hjärtljuden igen, de låg på 145 som de flesta andra gånger. Bebisen var helt fixerad nu, senast hade hon tydligen sagt i princip fixerad, så nu är bebis redo för "utskjut" ;) SF-måttet fortsatte att följa sin kurva och låg nu på 35. Vi skrev en sammanfattning och ett förlossningsbrev (digitalt) tillsammans och jag känner att den här gången får det räcka med det brevet. Jag känner inte att jag behöver skriva något själv. När det var dags att gå vägde jag mig också, +10 kg ligger jag på nu, så slutvikten kommer inte att bli lika hög som med Allie - men bebis tippas att bli ungefär lika stor i alla fall :P
 
Tre gånger den senaste tiden har jag drömt om förlossningen. Första gången var det en tjej, andra gången var det en kille och nu den tredje gången var det tvillingar, och då en av varje - ingen hjälp av drömmarna med andra ord ;) Men jag har ändå fått en känsla nu igen, och jag tror på något sätt att det är en till tjej - medan Allie fortfarande är säker på en kille. Börjar bli riktigt nyfiken nu faktiskt på vem det är där inne och jag har även kommit till den gränsen att jag nu känner att det inte spelar någon roll vilken dag bebis tittar ut, den kan lika gärna få komma imorgon. Inte för att jag egentligen är trött på att vara gravid, men mest för att jag känner att vi har landat i allting nu, vi har gjort allt vi planerat under semestern och bebiskläderna, blöjor, nappar och grejer är framtagna. Är dock två saker kvar vi borde göra först - packa BB-väskan och sätta ut babyskyddet i bilen :) Men nära är det! Kände framförallt det i söndags när jag såg att det var 21 dagar kvar - alltså bara 3 veckor! :O Idag ligger vi alltså inne i vecka 38 (37+2) <3
 
Kom på här om dagen att vi inte hade någon stans att lägga bebisen kläder, så jag fick ett ryck och rensade en låda i byrån, det får räcka så länge. Plockade sedan fram de kläder som vi hade i storlek 50-62 till bebisen och la ner dem där. Har lite "typiska tjejkläder" kvar i en hög som jag lägger fram senare om det bli aktuellt också. Med i lådan ligger även några filtar och blöjor (några från blöjtårtan) samt nappar, flaskor och leksaker från babyboxarna jag hämtat ut. Sen så ska jag tvätta de nya kläderna vi har köpt/fått också, innan även de åker ner här :)
 
 

Vecka 33

Igår gick vi in i vecka 34 och det här med att uppdatera bloggen går inte riktigt som jag hade tänkt mig :P Men...
 
I måndags förra veckan var vi tillbaka hos MVC för kontroll av SF-måttet. Barnmorskan mätte och fick det till 30, jämfört med 28 som det var veckan innan. Hon kände även en hel del på magen, lyssnade på hjärtljuden och kunde konstatera att allt såg bra ut och att det inte fanns någon anledning till oro - så ett TUL "slapp" vi, även om det såklart hade varit mysigt att se bebis en gång extra. SF-måttet ligger på ungefär samma som med Allie, och det mesta andra känns också likadant när jag tittar tillbaka på veckouppdateringen med henne i magen.
 
Under veckan har jag börjat få halsbränna också, klart värst var det i fredags. Då var det jobbigt, inte bara så att jag märkte av det litegrann. Jag känner mig också sjukt stel när jag kliver upp på morgonen - främst i ljumskpartierna, och på nätterna börjar jag känna mig lite som en flodhäst. Jag får liksom lyfta mig själv runt om jag ska byta sida att ligga på, jag bara snurrar inte i sömnen längre, haha xD 
 
Jag kände av mitt första gravidhjärnesymptom också - jag kom inte ihåg koden till kortet när jag skulle handla. Tryckte fel och fick verkligen tänka till för att komma på den ;) tycker även minnet har varit väldigt kort gällande all bakning som har blivit. Jag har kollat på receptet, vänt mig om för att ta exempelvis socker och sen behövt titta igen för att jag inte kommer ihåg mängden. Gravidhjärna eller bara för mycket att tänka på, jag vet inte ;)
 
 
Ja den här bilden/texten kan ju kanske förklara varför jag tyckte att det var väldigt lugnt i magen på tisdagen förra veckan, men sen har det iofs bara stegrat med rörelser igen. I slutet av veckan har bebisen rört på sig hur mycket som helst. Eller det kanske inte är hela tiden, men när den rör sig så rör den sig med stora rörelser och trycker ut hela magen - ibland känns det som att magen är så utspänd så att den nästan ska spricka.

MVC-besök Vecka 32

Tiden går verkligen fort nu och det kändes som att det var nyss jag var på MVC. Det hade tydligen gått fyra veckor sedan sist och igår var det dags igen. Vid förra besöket hade mitt järnvärde gått ner till 103 g/l, varför jag då fick lämna blodprov och börja äta järntabletter. Depåerna såg bra ut och idag hade mitt järnvärde gått upp till 112 g/l.

Jag hade gått upp lite mer i vikt också (vägde mig aldrig sist) och ligger nu på +6kg. Med Allie hade jag gått upp betydligt mer än så nu och kanske kan det bero på något den här gången. När barnmorskan skulle mäta SF-måttet så blev hon lite fundersam. Hon testade att mäta igen och kom fram till att det var i princip samma som sist (27 senast och 28 igår). Då låg jag strax över normalkurvan och nu låg jag i stället en liten bit under... Hon bokade in en ny tid för mig nästa vecka, och om det inte hänt så mycket mer till dess så kommer vi att boka in ett Tillväxtultraljud för att kolla om allt står rätt till och att bebisen får vad den behöver. Hon lugnade mig och sa att allt annat såg bra ut, hjärtljuden var fina, att det är ett bra tecken på att barnet mår bra när den rör sig så mycket som jag berättat och att om det skulle vara några problem vid TUL så upptäcker man det då och kan "göra något åt det"... SF-måttet kan även vara svårt att mäta om bebisen ligger konstigt/annorlunda eller så. Men lite orolig blir man ju såklart.

Annars så undersökte hon hur bebisen troligen ligger - huvudet nedåt men fortfarande ruckbart. Jag har inte kunnat känna det själv, men däremot så har jag märkt att bebisen verkar föredra min högra sida av magen. Det är alltid där det rör sig som mest och det är åt det hållet det kan bli alldeles hårt då ryggraden ligger emot. Komiskt ;)

Två saker som jag har lite problem med nu är värmen (nej jag vill faktiskt inte ha en toppensommar i år) och andningen, att jag blir plötsligt andfådd ibland. Jag har dock märkt att det blir extra påtagligt på syrefattiga ställen, såsom tunnelbanan i rusningstrafik. Det känns liksom som att det inte finns någon luft kvar till mig. Men man kan ju förstå om kroppen reagerar, när det enligt appen behövs 20% mer syre per andetag nu :P

60 dagar kvar, det är ju i princip ingenting! Det går undan... <3