Första veckorna Agnes var hos oss kändes det som att det var något nytt, men efter en sisådär 3 veckor så kändes det som om hon funnits betydligt längre än så. Nu när vi kommit in i vardagen och allt bara flyter på, med mornarna som vi spenderar hemma med Allie innan vi lämnar henne på förskolan, dagarna som vi sedan allt som oftast spenderar med någon promenad (än har de inte blivit jättelånga) och flertalet besök i centrum, bland annat på BVC, innan det är dags att hämta hem Allie igen :)

 

Som jag skrev i förra inlägget så var Agnes 50 cm lång och vägde 3672 gram när hon föddes. Under hennes första vecka hann vi med ett åter-/läkarbesök på sjukhuset, hörseltest och ett hembesök av vår BVC-sköterska (samma som vi haft med Allie). Läkarbesöket och hörseltestet gick helt utan anmärkningar. Under hembesöket från BVC så gick hon igenom en hel del bra-att-veta-saker, gav oss en flaska D-vitamin och vägde Agnes. Hon hade då gått upp till 3850 gram.

 

 

En vecka senare var det dags för 2 veckors-besöket på BVC. Agnes fick då vägas och mätas, och hon hade växt på sig en hel del tycker jag (inte konstigt egentligen, med tanke på hur mycket mjölk jag producerade). Hon var 54 cm lång och vägde då 4140 gram. Agnes hade även fått torsk på tungan några dagar tidigare, så det pratade vi om. Jag var mest orolig för att det skulle gå över till mina bröst, då Agnes inte verkade påverkad av det, men vi klarade oss ifrån det och torsken gick över av sig själv (trodde jag, den kom dock tillbaka efter några dagar). Vår sköterska berättade även under besöket att hon skulle sluta på vårt BVC, vilket kändes väldigt synd, då hon har varit jättebra. Så nästa gång kommer vi att komma till en ny sköterska som tar över hennes plats.

 

När Agnes var ungefär 2,5-3 veckor kom hennes första framsteg som vi kunnat märka av. Hon började nu att fixera blicken. Efter bara några dagar märkte man att hon var mycket mer med när vi pratade och lekte med henne :) Hon har nu även börjat lyfta huvudet mer och mer - dock mest när hon ligger på någon utav oss, på golvet är hon mest intresserad av att vrida det så att hon ligger på kinden än så länge ;)

 

 

När hon närmade sig en månad var jag tvungen att googla hur mycket bebisar sover, då jag tyckte att Agnes sov i princip hela tiden. Som jag hade för mig med Allie så var det bara kanske 2 veckor som de sov mest hela tiden, men när jag googlade det så sover de flesta bebisar "mest hela tiden" betydligt längre än så. När jag började räkna på hur länge hon faktiskt var vaken per dag så stämde det ju rätt bra med vad det stod ändå ;)

 

Vi introducerade nappen här hemma när Agnes var ungefär en vecka gammal. Hon ville inte alls ta den från början, men det har gått bättre och bättre under veckorna som gått nu och nu har hon den ibland när hon är missnöjd. Skönt ändå tycker jag att ha den och kunna lugna ner henne. En dag innan hon hade börjat ta den, vi var ute på promenad och jag hade glömt selet hemma, så vaknade hon när jag var som längst bort hemifrån och började skrika. Det slutade med att jag fick gå och bära henne på ena armen, och dra vagnen i den andra, större delen av vägen hem - det var tungt kan jag säga! Nu nöjer hon sig oftast rätt bra i vagnen om hon är lite missnöjd, bara hon får nappen.

 

 

Två dagar efter Agnes månadsdag var det dags för Läkar- och BVC-besök igen. Läkaren (och även läkarstudenten som var med) undersökte henne och det var utan anmärkningar även den här gången. Som vanligt fick vi även väga och mäta henne igen. Nu hade hon växt 2 cm till och gått upp till hela 4810 gram - redan snart 5 kg alltså! När vi skulle iväg därifrån träffade jag på en av mammorna från BVC-gruppen med Allie, hon var också där med sin halvmånaders-bebis för läkarbesök :)

 

 

Idag blir hon 3 veckor, vår lilla skatt <3 Det var den 16 augusti kl 00.56 som vår lilla tjej Agnes kom till världen! 50 cm lång och 3672 gram kärlek.

 

Jag hade ju en MVC-tid inbokad på förmiddagen på torsdagen (den 15e) som jag hela tiden trott att jag inte skulle gå på. Nu blev det dock så, och jag tror att det var lite meningen. På MVC-besöket fick jag träffa en ny barnmorska och hon frågade var vi ville föda. I Huddinge svarade jag, känns tryggt att åka tillbaka till samma ställe som Allie föddes på. "Jaha okej, men du vet att de har byggt om förlossningen där väl?" Eh what? Näe - tur att du sa det! Efter mitt MVC-besök (där allt såg bra ut) så mötte jag upp A och barnen vid stora lekparken i centrum. Allie och Neo fick leka där en stund, vi fikade och jag började där och då känna sammandragningar i magen som faktiskt började göra lite ont. Så ont hade de inte gjort tidigare, så jag berättade för A hur det kändes och att jag trodde att det var något på gång snart. Han frågade efter en stund om jag ville åka hem, men det gick bra. Jag började dock att googlade efter förlossningen i Huddinge och började kolla hur det såg ut nu, var man skulle osv. Brevid lekparken kom de och satte upp en hoppborg, som barnen såklart ville hoppa i. Det tog inte många minuter innan Allie hade gjort illa sig, vi satte oss och tröstade henne då det samtidigt började regna, tänkte att då kan vi lika gärna passa på att åka hemåt - det slutade med att vi fick springa till garaget, eller ja, jag gick ju ju och blev mest blöt av oss alla ;)

 

Hemma vid 13-13.30-tiden började jag kolla hur ofta sammandragningarna/värkarna kom. Märkte att de från början låg på 15-20 minuter, och så höll det på i några timmar. "15 minuter", "20 minuter", "10 minuter", osv kläckte jag ur mig lite då och då till A. Jag förstod att det nu var något på gång, även om det inte var så bråttom ännu och vi hörde av oss till A's mamma och de sa att de skulle komma. Jag stod i duschen vid 20-tiden, ville vara nyduschad samtidigt som jag skulle se om det hjälpte mot smärtan att duscha varmt - icke! En stund senare dök de upp hemma hos oss, vilket kändes som en lättnad, jag som hade funderat så mycket innan om vem vi skulle ringa när det väl var dags, hur snabbt de skulle kunna ta sig hit och hur snabbt förloppet skulle vara. Mina värkar började göra mer och mer ont och trots att jag bara hade 6-7 min mellan värkarna ringde jag vid 22-tiden in till Huddinge Förlossning, och då ville jag åka in. Men...

 

Under tiden jag stod i telefonkön fick jag en värk som jag var tvungen att ta mig igenom (typiskt, jag som tänkte att de skulle få höra mig, och hur ont jag hade då) och precis när den var slut kom jag fram. "Testa att ta 2 alvedon, duscha eller bada och så vilar du hemma en stund till" var det jag fick som svar - jo tack, duschen hjälpte ju inte för 2 timmar sedan, så den kommer ju absolut inte att hjälpa nu... Jag har för mig att jag även hade börjat blöda lite grann vid det här laget. Jag stod nog inte på mig tillräckligt, men tänkte samtidigt att de nog har rätt, även om det inte alls gjorde såhär ont hemma med Allie i magen. Kommande timmen var riktigt kämpig, jag stod och hängde över sängen eller låg ner i fosterställning och tog värk efter värk - grät och halvskrek för att det gjorde bra jäkla ont! Vid 23.00 ringde jag in till förlossningen igen och fick beskedet att "Det är fullt på förlossningen..." - Nej, hann jag tänka, "...och jag vet att det är fullt på Sös också". FAN, båda de närmsta ställena, och här började jag bli orolig. De skulle ringa runt och återkomma till mig.. Jag ringde dock upp igen innan de hade hunnit tillbaka och frågade hur det gick, jag insåg att jag inte kunde vara hemma mycket längre till, jag måste få komma in. De ringde tillbaka 23.18 och sa att det var fullt i hela Stockholm, men att jag skulle få komma in till Huddinge ändå och läggas in i en "skrubb" för undersökning till att börja med. Tack, då åker vi direkt, sa jag och var så lättad över att inte behöva vara hemma längre. Vi kom dock inte iväg förrän 15-20 minuter senare pga att jag var tvungen att gå på toaletten innan vi skulle åka och att jag typ fick värkar så fort jag ändrade ställning. Var fortfarande ororlig att vi skulle behöva föda i bilen...

 

...samtidigt som jag blev lite lugnare av att sätta mig i bilen och veta att det inte var såå långt till Huddinge ändå. 28 minuter sa GPS:en, men på 22 minuter hade A kört dit oss. Värkarna jag hade i bilen var INTE kul, jag halvlåg i sätet bakom A och tog värkarna när de kom och blundade och försökte ta det så lugnt som möjligt mellan dem. När vi kom fram fick jag precis en värk, sen ringde vi på dörren och fick komma in, fick en till värk där innanför dörren/framför receptionen, och då såg även personalen mig. Vi fick gå bort till ett undersökningsrum och jag fick lägga mig på en nästintill "vanlig brits" för att undersökas och få CTG. Jag var "8 cm öppen" sa hon, "9", så där nån stans. Inte konstigt att jag hade ont! Vi blev inskrivna 00.05 den 16 augusti.

 

Efter ca 5 minuter (sa A, jag trodde det var närmare 15-20 min) där inne så fick vi höra att det blivit ett rum ledigt och att jag skulle få det. Lättnad - här längtade jag bra mycket efter lustgasen! Först var problemet bara att ta mig från britsen till sängen jag skulle rullas iväg på. Först tyckte de inte att den fick plats inne i rummet, utan att jag skulle kliva av britsen och gå ut till sängen. Det går inte, sa både jag och en utav sköterskorna. Sängen lyckades de få in, men det blev inge bra, så de fick ut bristen istället och ställde den längs med sängen så att jag kunde ta mig över till den, horisontellt ;)

 

De rullade iväg mig, vi kom in i förlossningsrummet, de började dra fram allt som skulle fram och jag fick lustgasen - TACK! Äntligen hade jag något som tog bort smärtan något, eller i alla fall gjorde det aningen lättare. Jag kände ganska direkt att det började trycka på. Jag fick andas igenom nån värk och andades till och med igenom "en värk för mycket" innan jag frågade om jag fick krysta nu - det hade jag redan fått göra på värken innan. Vilken jäkla känsla det är, det gör så ont men man känner hur hela kroppen bara vill att bebisen ska ut, vilket ger en en sån extra kraft. Helt slut efter varje värk, men med lite vila däremellan så kom hon sedan ut 00.56 - då drog jag lättnadens suck, det är även häftigt när kroppen liksom är klar, allt bara stannar av och all värksmärta är borta. Fick upp henne (vilket jag inte visste att det var då) på bröstet och ett lyckorus gick genom kroppen, grät av lycka och lättnad igen och kunde liksom fortfarande inte förstå att vi faktiskt nu fått en till bebis <3

 

 

Hon fick ligga på mitt bröst ett bra tag. Moderkakan skulle ut, sen skulle jag undersökas osv. Allting gick jättebra och jag hade hållit ihop den här gången - så skönt! Vi fick sedan höra att det var fullt även på BB och att vi inte skulle få komma dit. Vi fick vara i rummet ett tag innan vi fick byta till ett annat rum på förlossningen, som inte användes till förlossningar för tillfället. Där fick vi ligga och sova i några timmar, undersökningar gjordes på Agnes (som inte hade något namn där ännu) och sedan åt vi frukost. Nästan direkt efter det så kom en ny sköterska in till oss och frågade lite fint hur vi kände, om vi skulle vilja åka hem tidigt idag. Det ville vi, och vi förstod ju att det var för att det var fullt som hon frågade, och de ville nog liksom få bort oss därifrån ;) Vi blev därför slussade ner till gamla förlossningen och fick ett rum där. En sköterska kom och gjorde några fler tester på mig och Agnes och sen kom även barnläkaren innan vi fick alla Godkänt-stämplar och kunde åka hem. Klockan var 11.28 när vi satte oss i bilen, så nästan exakt 12 timmar efter att vi åkt hemifrån. Lagom lång vistelse på sjukhuset - sen var det jätteskönt och kul att komma hem och visa storasyskonen (och A's mamma + Benny) sin lillasyster :)

 

Veckan som gått var alltså vecka 39 för vår del, som jag skrev i senaste inlägget, och idag går vi in i vecka 40. Det är sjukt att det är så nära nu, men det är också skönt, för jag börjar bli rastlös av väntan. Jag har liksom gjort allt här hemma inför bebisens ankomst känns det som + hunnit vila en hel del. Liggdelen på vagnen är det enda jag kan komma på att är kvar, men det hinner jag förmodligen fixa innan bebis tittar ut - enligt min känsla i alla fall ;)

 

En del rörelser som bebis gör nu har börjat göra ont, jag har ibland ilningar ner i blygdbenet, som även de är obehagliga/gör ont. Annars är det mest att sammandragningar kommer nån gång då och då och att jag väldigt ofta får en fot, eller numera ibland två fötter, som trycker ut på vänstra sidan av min mage. Det känns som att det syns en liten kula då, men det är bara så det känns. Känner man direkt där så är det väldigt tydligt att det är en liten hård fot. Oftast flyttar den på sig om man trycker lite på den också ;) A har även börjat fråga och kommentera när jag säger aj, eller oj, eller något liknande - "kommer bebis nu?" ;) lite kul - han tycker också att bebisen kan få komma nu :)

 

Något jag reflekterade över under veckan är att jag nog är smidigare den här gången. Med Allie kommer jag ihåg att jag liksom fick böja mig ner på "huk" med rak rygg och armen längs sidan av kroppen om jag skulle ta upp någonting från golvet, nu böjer jag istället ryggen (och ibland benen också såklart), men tar upp saker i princip som jag alltid gör :P undra om detta beror på att jag har burit Allie och böjt mig ner och letat efter saker till henne osv, eller om det beror på att jag inte lagt på mig lika mycket vikt/svullenhet som förra gången. Den här gången kan jag liksom fortfarande ha och ta av mig mina ringar på fingret plus att jag inte har behövt BH-förlängarna som jag behövde/köpte förra gången. 

 

Någon dag under veckan så drömde jag en rätt jobbig dröm. Jag låg inne på BB och hade fött vårt barn (som för övrigt var en pojke - övervägande pojkar so far i drömmarna alltså), men det konstigaste var att jag inte kom ihåg någonting av själva förlossningen. Bebisen som låg där framför mig kändes inte heller alls som min egen, det såg inte ut som att det kunde vara det heller då pojken hade svart hår och svarta ögonbryn samt var alldeles för stor, bebisen såg ut att vara flera månader gammal, inte alls som en nyfödd. Men det där var tydligen mitt barn och var A var har jag ingen aning om. När jag kom på att jag inte alls kom ihåg förlossningen började jag ifrågasätta vad som hade hänt, hur allt hade gått till, om jag hade fött vaginalt, hade jag spruckit, hur mådde min kropp osv. Det kändes som att jag liksom var snuvad på förlossningen. Aa, ni vet hur drömmar kan vara, hoppas att jag kommer att vara vaken och minnas min förlossning med bebisen snart i alla fall, och att det blir en bra till sådan :)

 

Vi är ju beräknade den 18e eller 19e aug, 18e efter uträknat datum och 19e enligt ultraljudet. Inte för att det behöver bli lika den här gången, men jag har hela tiden tänkt att bebis kommer att titta ut på uträknat datum (på söndag), eftersom att Allie gjort det. Nån dag fick jag dock tanken, att om bebis håller sig lika som Allie gjorde så kan det ju även betyda att den vill titta ut 2 dagar innan ultraljudsdagen, vilket alltså blir på lördag, den 17e. Och om det ska bli ungefär samma tid som Allie kom så kommer ju allt att börja på fredag ;) haha, vi får väl se hur rätt det blir, men just tiden/dagen som bebis väljer att komma på är väl egentligen det som jag funderar mest  på nu hur det kommer att bli. Eftersom att vi inte har någon släkting här i Stockholm så har vi lite olika alternativ att välja när det väl startar, då beroende på vilken dag, vilken tid på dygnet osv som det hela sätter igång. Skulle helst slippa att det går allt för fort också, så att vi inte behöver ta med oss Allie in på förlossningen, men i värsta fall får någon komma och hämta henne där.

 

Ett sista MVC-besök har vi ju inbokat på torsdag också, det är jag iofs inställd på att jag ska kunna gå på... Kanske ett lite svamligt inlägg, men som ni kanske märker så är jag både nyfiken och har tid att tänka en del ;) ska bli såå mysigt när bebis kommer nu, att slippa väntandet och komma in i en sorts vardag igen :) <3

 

 

I fredags var det dags för MVC-besök igen, och det KAN vara så att det var det sista besöket där innan bebis kommer. Vi har ett till besök inbokat den 15 aug, så vi får se om jag hinner gå på det...

 

Vi lyssnade i alla fall på hjärtljuden igen, de låg på 145 som de flesta andra gånger. Bebisen var helt fixerad nu, senast hade hon tydligen sagt i princip fixerad, så nu är bebis redo för "utskjut" ;) SF-måttet fortsatte att följa sin kurva och låg nu på 35. Vi skrev en sammanfattning och ett förlossningsbrev (digitalt) tillsammans och jag känner att den här gången får det räcka med det brevet. Jag känner inte att jag behöver skriva något själv. När det var dags att gå vägde jag mig också, +10 kg ligger jag på nu, så slutvikten kommer inte att bli lika hög som med Allie - men bebis tippas att bli ungefär lika stor i alla fall :P

 

Tre gånger den senaste tiden har jag drömt om förlossningen. Första gången var det en tjej, andra gången var det en kille och nu den tredje gången var det tvillingar, och då en av varje - ingen hjälp av drömmarna med andra ord ;) Men jag har ändå fått en känsla nu igen, och jag tror på något sätt att det är en till tjej - medan Allie fortfarande är säker på en kille. Börjar bli riktigt nyfiken nu faktiskt på vem det är där inne och jag har även kommit till den gränsen att jag nu känner att det inte spelar någon roll vilken dag bebis tittar ut, den kan lika gärna få komma imorgon. Inte för att jag egentligen är trött på att vara gravid, men mest för att jag känner att vi har landat i allting nu, vi har gjort allt vi planerat under semestern och bebiskläderna, blöjor, nappar och grejer är framtagna. Är dock två saker kvar vi borde göra först - packa BB-väskan och sätta ut babyskyddet i bilen :) Men nära är det! Kände framförallt det i söndags när jag såg att det var 21 dagar kvar - alltså bara 3 veckor! :O Idag ligger vi alltså inne i vecka 38 (37+2) <3

 

 

 

Efter att vi kommit hem från Örebro har vi haft en hel del planerat. Känns lite som att allt kommer i början av semestern, så får vi/jag vila sen i för bebisens ankomst.

 

I torsdags var vi till Gröna Lund med Klara, Uffe, Nora och Ethel. Perfekt för både Allie och Neo och ha någon jämngammal med sig att åka med. Neo och Nora sprang runt mest själva på lilla delen medan Allie och Ethel skulle åka lite olika saker ändå ;) vi hade i alla fall en riktigt mysig dag tillsammans och avslutade det hela med att åka till Fridays i Kungsan och äta middag. Med övertrötta och bråkiga (våra) barn så gick det inte smärtfritt men ändå hyfsat till slut :)

 

 

 

I lördags var nästa utflykt planerad, den här gången till Fjäderholmarna för att fira svärmor. Hon fick det i present när hon fyllde år i maj, så nu var det dags. Det var vi, Lisbeth och Benny och A's bror med tjej som tog båten ut vid 13-tiden. Vi började med att fika lite macka, kaffe och glass när vi kom ut, kollade lite inne i alla butiker och barnen fick leka av sig lite. Kl 16 hade vi bokat bord för middag på Fjäderholmarnas Krog - perfekt tid, för 16.05 började det regna ;) där åt vi riktigt god mat medan vi tittade på alla båtar som åkte förbi. Jag tog Toast Skagen till förrätt och Regnbågsfilé med kronärtskockshjärtan, potatis, bakat ägg, vattenkrasse, anjovis- och parmesanmajonäs till huvudrätt. Till efterrätt räckte det bra med cappucino och en tryffel. Vi tog sedan båten tillbaka vid 19 efter en härlig dag.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I söndags hade jag och Allie planerat in en lekdejt med Isabel och Ophelia. Vi tog bilen dit och när vi kom fram så visade det sig att det inte alls skulle vara bara en lekdejt ;) förutom Isabel och Ophelia så var även mina systrar där och Viktoria. De hade alltså ordnat en Babyshower för mig! Jag blev såå överraskad och fällde några tårar när jag fick syn på all(t)ihopa :) Vi fick lunch och fika där hemma, gjorde roliga ord- och bokstavslekar med bebisteman, vi fick en stor blöjtårta och ett paket med en supermysig filt till bebisen. Allie och Ophelia var uppe i varv och lekte massor under tiden, de var så söta när de satt vid ett eget litet bord och fikade också :) jag lämnade sedan av Viktoria på Gullmars (hon hade alltså åkt ner från Sundsvall bara för att vara med på min babyshower<3) och vi fick sedan med oss Linnea och Lotten hem på middag innan de åkte hem igen. Tack igen tjejer för att ni ordnade en fin babyshower till mig (och bebisen) :)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vi funderade ett bra tag i år på om vi skulle åka och tälta, men va tusan, jag ville ju inte hoppa över det bara för att jag var gravid. Vi tänkte att vi bokar in några dagar på något relativt närliggande, utifall att vi skulle behöva avbryta och åka hem. Vem vet, det hade ju kunnat bli en för tidigt född bebis, problem med att jag behövde gå upp och kissa flera gånger per natt eller bara det att jag fick jätteont i kroppen av att sova på våra liggunderlag i flera nätter... Så valet föll på Örebro och Gustavsviks Camping. Vi hade hört och sett bra om den campingen och där visste vi att det fanns att göra även för barnen.

 

För en vecka sedan var det alltså dags för oss att packa in oss i bilen, men först var det dags för ett besök på MVC för mig. Det gick jättebra, bebisen låg fixerad, hjärtljuden lät jättebra, SF-måttet låg på 32 (till skillnad från 2 veckor innan då det var 30) och jag ligger på +8 kg. När jag sedan kom hem så hade resten av familjen nyss vaknat. Vi gjorde oss färdiga och börja packa in grejer i bilen, stannade utanför Strängnäs och åt lunch och var sedan framme i Örebo på eftermiddagen. Den dagen blev det incheckning, uppslagning av tältet, utforskande av campingen, en massa lek för barnen i hoppborgar och åkande i rutschkanor i lekparken.

 

Senare blev det bad vid poolen en halv dag (inann regnet kom), bad inne på Lost City (stora badhuset) en heldag, ett besök in till Örebro en dag, lek på campingen, Yatzy-spelande i tältet, middag nån dag på campingrestaurangen, minidisco för barnen osv. Det enda vi inte gjorde som vi typ alltid gör på campingar, var att spela minigolf - det blev liksom aldrig av, trots fina banor :P

 

 

 

Dagen vi åkte hem började med att jag gick och duschade på morgonen. Sedan när jag skulle diska några grejer en halvtimme senare fanns det inget vatten i kranen. Det visade sig att det var problem med vattnet i flera delar av Örebro och att vattnet skulle komma och gå. Eftersom vädret inte heller såg ut som att det skulle vara bra så packade vi ihop alla grejer efter frukost och åkte hemmåt vid lunchtid. Precis när vi skulle åka fanns det vatten, så vi passade på att gå på toaletten då och checkade sedan ut.

 

Allt som allt så var det en bra semester, trots regn i princip varje dag. De där dagarna räckte rätt bra och vi kände att vi hade fått en härlig start på semestern :) Det hade ju gått jättebra för mig, kroppen och magen att tälta också! Det jobbigaste vad gäller den biten var allt packande dagen innan vi skulle åka iväg. Då hade jag så fruktansvärt ont i svanken så jag låg (på det enda sättet jag kunde ligga hyfsat bekvämt) i soffan på kvällen och insåg att jag kanske hade gjort/plockat för mycket under dagen, men jag har svårt för att bara sätta mig ner när jag vet att det är en massa kvar att packa. A fick massera mig och sen på morgonen efter var det onda borta - som tur var.

 

Igår gick vi in i vecka 34 och det här med att uppdatera bloggen går inte riktigt som jag hade tänkt mig :P Men...

 

I måndags förra veckan var vi tillbaka hos MVC för kontroll av SF-måttet. Barnmorskan mätte och fick det till 30, jämfört med 28 som det var veckan innan. Hon kände även en hel del på magen, lyssnade på hjärtljuden och kunde konstatera att allt såg bra ut och att det inte fanns någon anledning till oro - så ett TUL "slapp" vi, även om det såklart hade varit mysigt att se bebis en gång extra. SF-måttet ligger på ungefär samma som med Allie, och det mesta andra känns också likadant när jag tittar tillbaka på veckouppdateringen med henne i magen.

 

Under veckan har jag börjat få halsbränna också, klart värst var det i fredags. Då var det jobbigt, inte bara så att jag märkte av det litegrann. Jag känner mig också sjukt stel när jag kliver upp på morgonen - främst i ljumskpartierna, och på nätterna börjar jag känna mig lite som en flodhäst. Jag får liksom lyfta mig själv runt om jag ska byta sida att ligga på, jag bara snurrar inte i sömnen längre, haha xD 

 

Jag kände av mitt första gravidhjärnesymptom också - jag kom inte ihåg koden till kortet när jag skulle handla. Tryckte fel och fick verkligen tänka till för att komma på den ;) tycker även minnet har varit väldigt kort gällande all bakning som har blivit. Jag har kollat på receptet, vänt mig om för att ta exempelvis socker och sen behövt titta igen för att jag inte kommer ihåg mängden. Gravidhjärna eller bara för mycket att tänka på, jag vet inte ;)

 

Ja den här bilden/texten kan ju kanske förklara varför jag tyckte att det var väldigt lugnt i magen på tisdagen förra veckan, men sen har det iofs bara stegrat med rörelser igen. I slutet av veckan har bebisen rört på sig hur mycket som helst. Eller det kanske inte är hela tiden, men när den rör sig så rör den sig med stora rörelser och trycker ut hela magen - ibland känns det som att magen är så utspänd så att den nästan ska spricka.

Jag hade gått upp lite mer i vikt också (vägde mig aldrig sist) och ligger nu på +6kg. Med Allie hade jag gått upp betydligt mer än så nu och kanske kan det bero på något den här gången. När barnmorskan skulle mäta SF-måttet så blev hon lite fundersam. Hon testade att mäta igen och kom fram till att det var i princip samma som sist (27 senast och 28 igår). Då låg jag strax över normalkurvan och nu låg jag i stället en liten bit under... Hon bokade in en ny tid för mig nästa vecka, och om det inte hänt så mycket mer till dess så kommer vi att boka in ett Tillväxtultraljud för att kolla om allt står rätt till och att bebisen får vad den behöver. Hon lugnade mig och sa att allt annat såg bra ut, hjärtljuden var fina, att det är ett bra tecken på att barnet mår bra när den rör sig så mycket som jag berättat och att om det skulle vara några problem vid TUL så upptäcker man det då och kan "göra något åt det"... SF-måttet kan även vara svårt att mäta om bebisen ligger konstigt/annorlunda eller så. Men lite orolig blir man ju såklart.

Annars så undersökte hon hur bebisen troligen ligger - huvudet nedåt men fortfarande ruckbart. Jag har inte kunnat känna det själv, men däremot så har jag märkt att bebisen verkar föredra min högra sida av magen. Det är alltid där det rör sig som mest och det är åt det hållet det kan bli alldeles hårt då ryggraden ligger emot. Komiskt ;)

Två saker som jag har lite problem med nu är värmen (nej jag vill faktiskt inte ha en toppensommar i år) och andningen, att jag blir plötsligt andfådd ibland. Jag har dock märkt att det blir extra påtagligt på syrefattiga ställen, såsom tunnelbanan i rusningstrafik. Det känns liksom som att det inte finns någon luft kvar till mig. Men man kan ju förstå om kroppen reagerar, när det enligt appen behövs 20% mer syre per andetag nu :P

Har ett bra tag känt suget av att skriva igen, det känns som att det har hänt så mycket, och att jag borde ha dokumenterat mer. Samtidigt så springer tiden iväg ändå, utan att jag sitter här och skriver... Men i mitten av augusti blir vi ju en till i familjen <3

 

För de som inte redan visste, så är jag gravid igen, med min bebis nummer 2 (och A's nr 3). Och ja, det har gått ganska långt redan - är i vecka 28 nu! Plussade den 22a december, lite för att jag var tvungen att veta helt säkert inför julmat och ev glögg med alkohol och annat, men egentligen så visste jag ju redan - jag hade ju känt det på mig ett tag, att jag var gravid :)

 

 

I graviditeten med Allie dokumenterade jag ju vad som hänt varje vecka och hur jag mådde, nu har jag inte skrivit ner någonting, inte ens för mig själv. Men det jag hela tiden känt är att graviditeten hittills varit i princip som den med Allie, men att jag över lag blivit mindre påverkad av den nu. De skillnader jag kan komma på mest tydligt är:

• Jag mådde illa i en och en halv vecka istället för tre, fyra dagar den här gången, dock så var det inte lika illa varje dag som sist. Det pågick runt vecka 8-9 i graviditeten igen och även nu var det på eftermiddag/kväll, till skillnad från var de flesta brukar säga/känna. Det sköna den här gången var att vecka 8-9 var under julledigheten, så jag behövde aldrig sitta och må illa på jobbet.
• Jag har moderkakan i framvägg nu, det hade jag inte sist. Det resulterar i vad jag tycker är en "kantigare" form på magen plus att jag inte tycker att sprakarna har känts lika tydligt från början (började dock känna i vecka 18 både nu och med Allie).
• Har en punkt snett ovanför naveln som ibland gör lite ont, som att bebisen trycker ut en fot eller nånting just där. Lite konstigt att det alltid är på samma ställe - ska fråga om det på MVC nästa gång.
• Jag kan bli riktigt anfådd emellanåt - kan vara av att bara gå till bussen, eller att halvligga på rygg i soffan.
• Jag har haft ont i svanken och/eller gluteus maximus i perioder, mest på min vänstra sida, och jag tror att det beror på att jag lyfter Allie alldeles för mycket.
• Jag har inte alls gått upp lika mycket i vikt. Vid samma vecka som jag hade gått upp 10 kg med Allie så hade jag nu bara gått upp 4,7 kg.
• Jag har inte haft några känningar av foglossning över huvud taget. Peppar, peppar...
• Googlar och läser i princip ingenting mer än det som står i gravidappen nu, med Allie läste jag ALLT, och HELA tiden. Märks att det är barn nr 2 ;)
• Har inte fått någon hormonrand på magen (än).
• Äter inga järntabletter (än).

Jag satte mig och skrev om det som gått på vecka 40, på söndagen (strax efter lunch) innan Allie är född. Jag tänkte visa vad jag skrev, och även ha det dokumenterat för min egen skull :) Såhär skrev jag då:

 

Under veckan som gått har jag varje morgon känt mig jättesvullen i händerna. Det har gjort ont att böja fingrarn och jag har liksom fått anstränga mig för att de ska gå att knyta händera. Tycker dock inte att de ser jättesvällda ut, men det känns som sagt.

 

Under nätterna har jag numera behövt gå upp minst två gånger för att kissa, och ibland tre. Tycker det är jobbigt varje gång jag vaknar, för jag har ont i höfterna/magen och har liksom blivit stel i hela kroppen. Dock så somnar jag alltid om väldigt snabbt, så det är skönt! Men jag bävar mig ändå lite för nätterna när det är dags att sova på kvällen..

 

Annars har bebisen rört på sig, förutom under torsdag eftermiddag/natt och fredag förmiddag. Då rörde bebisen på sig väldigt lite tyckte jag, och jag började blir riktigt orolig. Jag testade att dricka kallt vatten, buffa på bebisen, jag la mig ner i sängen på båda sidorna, spelade upp bebisens kanin-speldosa för magen men det enda jag kände var nån ynka rörelse. Var på väg att ringa till förlossningen för att få komma in och kolla, men när jag åt lunch så kände jag att bebisen började sparka igen, rätt rejält också!. Sen dess har det varit en massa rörelse igen, och allt har känt som vanligt :) Otroligt skönt, man blir ju så nojig..

 

Igår morse tror jag att en del utav slemproppen gick (sorry för kanske inte så trevlig info) och i morse betydligt mer. Under söndag natt/morgon och på förmiddagen kände jag en hel del "värkar" eller vad det nu var för något. Det smärtade i höfter, upp/inåt svanken och ibland även under magen (som mensvärk). De kom och gick, och som tätast kom de med ungefär 15 min mellanrum där innan lunch.

 

Sedan vet ni ju på ett ungefär hur det gick.. Värkarna kom dock lite mer sällan (var 30-40 minut) under eftermiddagen, för att sedan öka på igen. Resten spar jag till förlossningsberättelsen :)

 

 

Har ni inte gissat på bebisens kön, datum och storlek än, får ni gärna göra det. Kul att se vad alla tror :) Här kommer i alla fall veckans information!

 

 

 

 

I måndags var jag på MVC igen, för den sista rutinkontrollen inför BF och som barnmorskan utbrast "Så du har magen kvar?!", så har jag alltså magen och bebisen kvar. Bebisen har fortsatt att växa och SF-måttet har ökat från 36 förra gången (frågade i måndags vad det var) till 37-37,5 nu. Hon sa att det inte verkar vara någon överstor bebis men att den kan vara lång, och det verkar stämma. Bebisen trycker upp emot revbenen och har även fötterna rakt ut åt min vänstersida. Den ligger alltså som ett upp-och-nedvänt L i magen, och ibland ser min mage verkligen fyrkantig ut när bebisen sträcker på sig ;) Hjärtljuden låg kvar på fina 135 slag/min och blodtrycket på mig var fortsatt bra även det.

 

Det är fortsatt mest tryck i magen från olika håll, istället för sparkar - men det är väl trångt nu som sagt. Jag känner dock ilningar nere i bäckenet lite då och då och ibland så krampar det lite under magen. Men det är ingenting som jag tolkar som att det är på G än. Dock så har jag känt mig lite annorlunda nu idag och igår, har fått känningar i höfterna/svanken och det känns annorlunda i underkanten av magen när jag böjer mig ner. Låg nyss på värmekudden i soffan för att lindra svank-ontet, vilket var jätteskönt! Man funderar ju om det kan betyda något... ;)

 

Jag tycker mig sova väldigt bra fortfarande, och är väldigt tacksam för det. Är mest på natten när jag går upp för att kissa som jag känner att "hoppas det inte startar nu, jag måste sova mera", haha ;) I morse gick jag upp kl 6 med  och N, för att sedan somna om igen när de åkt. Sov till halv tio - sen var jag seg i några timmar, haha. Men jag tror att jag behövde det!

 

 

Jag tänkte att vi skulle köra en liten gissningslek innan bebis är ute, och hoppas att ni vill vara med! :) Det ni gärna får gissa på är:

 

- Om det blir en pojke/flicka

- Vilket datum bebisen tittar ut

- Hur mycket bebisen kommer att väga

- Hur lång bebisen kommer att vara

 

Vi är beräknade den 6 juli, alltså om 8 dagar Skulle vara kul att se era gissningar, och sen när bebis är här och jag har landat i det hela publicerar jag den som kom närmast (om det inte blir för svårt att utse). Här är jag och magen:

 

 

Nu är bebisen ca 48 cm lång och väger 3,17 kg. Nu förbereder bebisen sig på att födas. En normal graviditet brukar vara 37 till 42 veckor. Det är barnet som bestämmer när det vill komma ut. Ca 4 procent av alla barn i Sverige föds före vecka 38 och lika många efter vecka 42. Ungefär 92 procent föds inom den normala perioden. De allra flesta bebisar ligger med huvudet neråt nu. När barnets huvud har ställt in sig brukar det bli lättare för den blivande mamman att andas och äta igen eftersom det blir lite mer plats upptill i magen.

 

 

Bebisen fortsätter att växa och det kan även du göra. En del ökar med 20 till 25 kg under graviditeten och andra mindre eller mer. Din livmoder är ca 34 till 36 cm. Ha dina favoritkläder på dig, något som inte sitter åt. Tänk på din hållning, en del lutar sig bakåt för att kompensera sin framtunghet, det kan göra dig lite extra klumpig. Försök att hitta en sovställning som passar dig, sover du för lite kan du lätt känna dig deppig. Allt fler känner förvärkar nu. Du kan känna en stickande känsla (check!) i slidan när barnets huvud stöter emot musklerna i bäckenbotten och ibland ett obehag när du sätter dig för snabbt på en stol. Du kan få en ökad mängd mjölkig flytning. Se till att ladda med kolhydrater nu och packa BB-väskan.

 

 

2 veckor kvar. 95% av graviditeten är klar. Bebisen är "färdigbakad". Det kan ske när som helst. Mycket som snurrar i huvudet just nu, men jag känner mig trots allt rätt så lugn. Under den här graviditetsveckan har vi fått en hel del gjort, köpt barnvagn mm (som jag skrev om här), varit på ett till BM-besök (som jag skrev om här) och landat mer och mer i tanken. I bebisgrupperna på facebook är det fler och fler beräknade julimammor som får sina bebisar, så man förstår ju att det är dags snart! Eller förstår jag verkligen att det här gäller mig också...?

 

På nätterna måste jag fortsatt gå upp minst en gång och kissa, ibland två. Även på dagarna blir det väldigt täta toabesök, och särskilt om jag varit uppe och gått runt.

 

Både händerna och fötterna har svullnat känns det som. Jag märker det framförallt på morgonen/natten när jag vaknat och ska ta de första stegen på golvet. Känns som att fötterna har ballonger i sig, som trycks ihop när jag belastar fötterna ;) konstig känsla. Även fingrarna känns som tjocka korvar och det tar liksom emot när jag ska knyta händerna ^^.

 

En lite rolig grej (som A verkligen tyckte att jag skulle skriva med) är att det är lite svårt att laga mat på spisen. Vi har ju en induktionsspis med touchknappar... Flera gånger när jag har stått där och lagat mat så har magen tagit i spisen och jag har råkat sänka/höja värmen på nån platta. Igår hände det tre gånger innan jag den fjärde gången till och med lyckades stänga av spisen med magen... ;) haha (här skulle jag verkligen behöva emojin som skrattar så han gråter ;) ). Det är så komiskt så jag har stått där och skrattat åt mig själv :P

 

Annars är jag också väldigt påverkad utav värmen, blir riktigt trött och framförallt svettig! Vill helst att det ska fläkta och jag har inte suttit särskilt mycket i solen. Men på lördag funderar vi på att åka och sola/bada, då det ska bli riktigt fint väder. Min förhoppning är då att kunna ligga mycket i vattnet och på så sätt svalka mig. Sen kanske vi får göra något jag aldrig gjort förut (på stranden) också, nämligen att söka oss till skuggan... Haha, hemska tanke ;) Det här kanske blir min enda chans att bada nu under sommaren, man vet ju aldrig när bebis vill titta ut och sen vet man ju inte hur lång tid kroppen behöver på sig att återhämta sig efter förlossningen - det KAN med andra ord bli en badfri sommar för min del.

 

 

 

 

 

 

 

Den här graviditetsveckan har bara sprungit iväg, så jag knappt hunnit reflektera över att vi är ännu en vecka närmare födseln! Veckan har i alla fall varit bra, en rörlig bebis som nu sparkar/rör sig så att det gör lite ont flera gånger om dagen. Senaste dagen har den även varit riktigt livlig i magen - och jag njuter. Njuter av att känna mitt barn där på insidan <3 det var en dag som jag tyckte att bebis var lite slö och inte alls sparkade så mycket  inte ens när jag la mig på kvällen. Jag tänkte att "har den inte kommit igång till imorgon förmiddag så skulle jag ringa in". Den natten var den mest livliga jag upplevt, oj vad bebis sparkade - kanske för att göra mamma medveten om att "här är jag, jag mår bra" ;) sen dess har det som sagt var varit full fart inne i magen!

 

Jag behöver nu gå upp på toaletten varje natt, natten som var fick jag till och med gå upp två gånger. Jag har alltid ont i magen då när jag vaknar, men så fort jag fått tömma blåsan så försvinner det onda. Antar att det är lite för fullt där inne :P 

 

Värmen är också något jag känner av mer och mer. Trots att det "bara" är 20 grader ute, men soligt och fint, så håller jag på flyta bort. Svettas väldigt lätt och snabbt! Även hemma är det riktigt varmt, tur man kan gå klädd lite som man vill där ;) nätterna är riktigt varma de med, vaknar ofta alldeles svettig när jag ska upp på toa, så duschen på morgonen är nog min bästa vän just nu ;) Värmen gör nog också att jag sväller mer. Fingrarna börjar kännas "fyllda med vätska" när jag knyter händerna och fötterna kan ibland kännas ungefär lika när jag går (särskilt utan skor). Annars har jag fått höra att graviditeten satt sig på magen, och inte att jag svällt upp överallt. Är lite så det känns också.. :)

 

 

 

 

 

 

Lite sena är reflektionerna, men vi kör ett inlägg ändå. Nu har jag verkligen märkt att magen har växt! Det trycker upp i revbenen och ner i bäckenet, samt ut åt ena sidan (gissar att det är fötterna). Det är inte så att det gör ont än, men jag har blivit lite smått orörlig. Är tex svårt att böja sig ner o knyta skorna. Något mer som den växande bebisen gör är att den trycker för fullt på urinblåsan. Jag har behövt gå upp o kissa minst en gång (typ) varje natt och har riktigt ont i magen när jag vaknar utav det. Ont i magen får jag iofs på dagen också om jag låter mig själv bli för kissnödig. Det värsta är ändå att gå, jag behöver liksom bara gå några 100 m innan jag känner att det börjar bli panik. Stannar jag eller sätter mig ner så går det mesta över :P 

 

Viktuppgången ligger nu på +16 kg, men jag känner ändå inte att det är särskilt "tungt" (vilket ALLA frågar om). Däremot har jag börjat svullna upp, så mycket att jag inte längre kan ha ringarna på mig :( är jättetråkigt att redan behöva ta av mig dem, men samtidigt är jag glad över att jag över huvud taget fick på mig dem på bröllopet. Hoppas jag kan ha dem rätt snart efter förlossningen sen!

 

Jag har även känt mig mycket lugnare under den senaste veckan, och kanske mer förberedd på vad som komma skall. Dock har det blivit alldeles för lite sömn och det tär fruktansvärt på mig nu. Tror jag måste bli bättre på att lägga mig i tid, även om det är svårt när jag fortfarande jobbar 100% och därmed inte kan göra några hemmasysslor under dagtid. Men snart så..

 

 

 

 

 

 

Den här veckan har sprungit förbi i ett rasande tempo, även om den började lite kaosartat i mitt huvud, som jag skrev i det här inlägget. Jag känner mig dock lugnare nu och har även fått klart en del saker. Alla bebiskläder är tvättade, BB-väskan är packad till bebis (våra grejer saknas fortfarande), kurserna har påbörjats och babynestet är på väg.

 

Jag var även på ett BVC-besök i måndags där bm bland annat mätte livmodern. SF-måttet låg på 35,5, vilket var en rejäl höjning sedan sist. Då blev jag lite fundersam... Men ser det fortfarande ut att ha stigit snabbt uppåt vid nästa besök så kommer vi få åka iväg och göra ett TUL och kolla så att allt är som det ska. Hon sa att det även kan vara så att bebisen sträckte på sig en hel del. Det är ju i alla fall något jag känt av nu sista tiden, att det liksom tar stopp när man ska böja sig framåt/nedåt - det är nånting i vägen nedanför revbenen ;) På BVC skrev vi även ihop lite punkter till förlossningen, typ ett förkortat förlossningsbrev, och fick lyssna på hjärtljuden som vanligt. Fortfarande fina 145 slag/min :)

 

Vissa utav sparkarna numera gör lite ont och det börjar kännas att bebis ligger och rör på sig långt ner! Huvudet var fortfarande liite ruckbart, men bebis låg jättebra.

 

Domningen som jag hade i benet förra veckan trodde också bm att berodde på någon nerv som kommit i kläm. Men får jag det igen och om mer eller mindre hela benet domnar bort då tyckte hon att jag skulle åka in o kolla upp det, då det är större risk för blodproppar då man är gravid.

 

För någon vecka sedan kunde jag hämta ut den sista babyboxen jag/vi beställt. Det har verkligen varit varierande innehåll, vissa riktigt bra och andra mindre bra/med samma saker som i andra. Men hur som helst är det väldigt bra att kunna få ta del av lite olika produkter som man kan komma att använda när bebis väl är ute. Så ett tips är vad det är - och särskilt Liberos box, som jag tyckte var bäst :) Tänkte visa er vad vi fått:

 

 

 

 

 

Igår när jag kom hem och klev av bussen så kände jag att mitt högra ben var något bortdomnat. Jag gick hem, la mig i soffan och tänkte att "det släpper säkert snart". Det gjorde det inte. Istället började det smärta längst ner under magen/över benet (eller hur man nu ska förklara :P ) när jag stod upp och gick. Smärtan var inte ihållande utan kom lite då och då, för att sedan släppa igen. Den gjorde rätt ont.. Var väldigt orolig för att det var någonting som skulle börja (med förlossning) men hoppades ju såklart inte på det, inte än. A fick laga maten, vi åt och sen kände jag att det var dags att tömma bilderna på mobil och kamera - så att man skulle ha plats när det väl skulle bli bebisbilder knäppta ;)

 

Det kanske var lite naivt att tro att det skulle starta bara för att jag kände något, men det var ju något annorlunda och jag har ju inte känt så mycket av nånting (förutom sparkarna i magen) tidigare. Domningen i benet och smärtan försvann dock efter nån timme (gissar på att nån nerv kommit i kläm) och var inte tillbaka sen på morgonen när jag vaknade.

 

Kvällen igår var dock lite jobbig, jag börjar få lite panik över att jag inte är mentalt förberedd på det här med bebisen.. Det är liksom bara 40 dagar kvar idag! Jag tänker hela tiden att "bara vi tar oss igenom nästa vecka, så kanske jag är mer förberedd då". Nästa vecka ska vi på två föräldrakurser, nytt mvc-besök och även informationsträffen på sjukhuset. De sakerna borde ge mig lite mer förberedelse i hjärnan... Jag har heller inte kommit iväg på nån profylaxkurs, vilket jag funderade på från början. Det kanske egentligen inte är för sent heller, även om det känns så. Den enda utav babygruppens profylaxkurser som det finns plats på fortfarande, är den 18-19 juni, vilket är 2,5 vecka innan BF. Känns lite riskabelt att boka/betala utifall bebis redan kan vara ute då, plus att profylaxen ska vara något man har tid att träna på efter man varit på kurserna...

 

Har mycket praktiska saker jag känner att jag skulle behöva få klart också, även om en hel del kan göras efter bebis är ute. Några saker är att packa BB-väskan, tvätta kläder och filtar, köpa saker till mig som jag behöver efter forlossning, vid amning osv..

 

Något lite roligare (än all oro) är att jag var och hämtade ut ett paket med beställda bebiskläder nyss :) Kommer från Next!

 

 

När bebisen fixar huvudet i bäckeningången kan det slita och dra i bäckenet och neråt ljumskarna. Du ska känna bebisen varje dag i magen och om du inte gör det ska du ringa sjukvården direkt, dag som natt, speciellt när det är nära till BF-datum.

 

 

Jag börjar bli mer och mer nervös inför att det ska starta nu, att bebisen vill komma ut för tidigt. Samtidigt som bebisen iofs blir mer och mer "färdigbakad" för varje dag som går.. :) Vi är ju inte färdiga med alla förberedelser än, och framförallt är jag nog inte det mentalt..

 

Den största skillnaden jag märkt den här veckan från tidigare är att jag varit så mycket mer andfådd. Jag kan bli andfådd bara av att ställa mig upp i princip, samtidigt som det går jättebra att promenera en bit emellanåt. Väldigt konstigt det där! Fingrarna har nog svällt lite mer också, vissa dagar har det nästan gjort ont att ta av dem - men jag krigar på, än har jag inte behövs ta tvål, kyla eller liknande för att få av dem på kvällen ;)

 

 

 

 

 

 

Fosterrörelserna har fortsatt åt samma håll som under vecka 32, dvs att de har blivit "större" och mer långsamma. Bebisen trycker liksom ut kroppen och det känns som att den försöker göra plats för sig själv där inne, helt normalt enligt bm, då det börjar bli trängre i magen nu. SF-måttet har ökat till 30,5, vilket kanske var 30 egentligen, då bebis sträckte på sig när bm mätte.

 

Något som är lite fascinerande, och som jag nästan listat ut själv, är att bebis nu ligger med huvudet nedåt. Dock inte helt fixerad än, utan huvudet är fortfarande "ruckbart" (det ordet låter för övrigt lite hemskt tycker jag). Magen blir ofta väldigt hård till höger om naveln och det är rygg/rumpa som brukar ligga där och trycka.

 

Igår såg jag något på magen, som jag tror är en början på bristningar... Jag vet att det inte är något som går att göra något åt och att man ska försöka se det som något som har varit med i processen att ha fått ett underbart barn, men jag vill verkligen inte ha dem. Annars så trivs jag rätt bra i min gravida kropp, känns skönt att liksom inte kunna/behöva bry sig om hur magen ser ut osv, eftersom att den växer i den takt den ska och det faktiskt ligger en bebis där inne :) Så ja, jag känner mig väldigt avslappnad till kroppen nu som sagt, vilket på något sätt ger mig ett (oväntat) lugn. Dock har ju mina fingrar börjat svälla, och det märks framförallt på mitt vänstra ringfinger, där jag numera har TVÅ ringar :) <3 Tror nästan inte att jag kommer kunna ha ringarna på mig till bebis är ute, för fingrarna (särskilt ringfingret) börjar verkligen se ut som korvar... :/ ;) 

 

Det är mindre än 50 dagar kvar, vilket ger mig lite lätt PANIK - packa BB-väska snart tror jag!