Den 23 februari åkte ju jag Öppet Spår. har ju haft det legandes framför mig nu i ungefär ett år, tränat (men alldeles för lite) och förbrett mig inför det. Sen så blev jag sjuk innan loppet, en förkylning som dock enbart bestod av halsont dagen innan loppet skulle gå. Jag var länge orolig att jag inte skulle kunna åka, men redan på morgonen (natten) när vi klev upp för att åka iväg mot starten kändes det lite bättre, nästan bra. Sov hela vägen i bussen från Mora till Sälen och kände mig hyfsat pigg när vi kom fram till ett blåsigt, mörkt och folkrikt Sälen. Jag tänkte starta loppet, trots att jag inte var helt hundra. Innan hade jag haft ett mål på under 9 timmar, men en bra tid innan loppet (allt eftersom jag sett att det inte kunnat bli så mycket skidträning, plus att jag sedan blev förkyld) hade jag inget mål tidsmässigt. Målet var alltså bara att ta mig i mål (om kroppen inte sa ifrån pga förkylningen). 

 

Starten gick kl 7.00 och vi åkte väl förbi startlinjen ungefär kvart över sju. Sen väntade den första ordentliga backen och de samanlagt 4 km uppför. Jag tog det så lungt som jag bara kunde, försökte spara på så mycket krafter som det bara gick. Båe för att jag visste att det var sjukt långt kvar, men även för att se hur kroppen klarade av skidåkningen. I två timmar/två mil körde jag lungt och avvaktande och faktiskt, så kändes kroppen bra. Jag blev inge sämre av att åka, så jag körde vidare. Vätsekontrollerna kom och vid Risberg (andra stoppet) var jag ganska nöjd med mig själv, då hade jag ju ändå åkt längre än vad jag någonsin gjort på en och samma gång förut (35km). men det var riktigt kul och jag kände mig fortfarande bra i kroppen, dock hade jag haft det väldigt dåligt medfäste fram hit, men allt eftersom det började bli varmare ute så fick jag även bättre fäste. Jag letadeblöta spår i uppförsbackarna och isiga spår utför, det funkade bäst.

 

När jag kom till Evertsberg, och alltså hade åkt halva loppet, började det bli en riktigt pärs Det gjorde så fruktansvärt ont i kroppen. Det var där och då jag hade min enda lilla korta tanke om att kanske kliva av. Men den försvann ganska fort. jag tog en lång paus, åt och drack lite, gick på toa bara för att få ta av mig skidorna en stund - och sen väntade ju 2km nerförsbackar. Sen körde jag även ikapp Sebastian och fick någon att prata med. Det gjorde den följande milen betydligt enklare, men sen orkade jag inte hänga på längre. Milen mellan 60-80km var de absolut tyngsta på hela loppet. Efter sista kontrollen i Eldris fick jag dock en extra energikick, jag vet inte omdet var för att det bara var en mil kvar, för jag insåg att jag skulle kunna komma in på under 10 timmar, eller om det var för min Energi-gel som jag tog strax innan. Men den sista milen kändes det som att jag körde snabbare än hela resten av loppet, men det var bara nästan så såg jag på tiden i efterhand. Sprang dock upp för varenda backe och åkte förbi en jäkla massa folk på den där sista milen, så det kändes jäkligt kul :) Kunde till och med lägga in en stakspurt på slutet ;)

 

 

När jag till slut kom imål, efter 9 timmar och 49 minuer, kom tårarna, helt utan förvarning. Men det var en sån lättnad att komma i mål och jag var så jävla trött. Kunde till slut få ta av mig skidorna och jag längtade verkligen efter att få gå. Men jag kunde knappt gå, jag stapplade fram som en jag-vet-inte-vad, haha. Tog mig i alla fall från målet, till skidinlämningen och vidare till bussen som skulle ta oss till våra saker (ombyte och dyl. som vi lämnade ifrån oss vid starten). Det var såå skönt att sitta ner! När jag hittat mina saker, somsåklart låg lääääängst bort på fältet, skulle jag gå 300 meter till duschanläggningen. Och herregud vilka 300 meter! Jag fick lov att stanna flera gånger för att jag inte orkade hålla i min påse och min väska, de bara gled ur händerna på mig. Det måste ju ha varit en syn det också ^^

 

Sammanfattningsvis så var det en jäkligt kul upplevelse, inte så jobbigt fysiskt/pulshöjande som jag skulle tro, men däremot bra mycket ondare i kroppen. Trots det tyckte jag ändå att det var roligt under precis hela loppet och kommer verkligen vilja åka igen någon gång :) Men då hoppas jag på att få vara frisk innan och även att det har varit bra mycket mer snö under vintern innan.