Igår var det pappas tur att använda födelsedagspresenten han fick av oss när han fyllde år i höstas, nämligen att åka Halvvasan. Visst var man lite avundsjuk, och jag ville mer och mer åka ju längre in i loppet det gick. Satt och kollade på livesändningarna de hade från Eldris och målgången. Linnea var i Mora hela dagen och hade skjutsat dit pappa, så henne såg jag rätt tidigt vid målkameran, då det knappt var nå folk där ;)

 

 

Det snöade det en del under dagen såg jag, både i Eldris och Mora, men pappa hade inte fått så mycket på sig. Dock hade spåren varit dåliga och det hade varit blött och isigt om vartannat. Det är det här som oroar mig om man ska åka Öppet Spår nån gång mer, att vintrarna längre inte innehåller så mycket minusgrader och snö som man skulle vilja ha. Man vill ju ha kunnat åka massor av mil innan loppet och vara förberedd, och riktigt förberedd kan man inte bli av att åka konstrfrusna 700m-1km-slingor under vintern... Pappa hade dock kunnat åka lite mer, som i alla fall bor lite längre norrut än Stockholm. Han tog sig igenom loppet på strax över 4,5 timme, vilket jag tycker att var riktigt bra - en timme milen liksom. Han slog även mig tidsmässigt på alla sträckor, förutom den sista! Och det var ju rätt kul - att när jag hade åkt 8,1 mil och han 3,6 så hade jag ändå liite mer att ge :) eller så berodde det på väder, eller ålder, eller glid eller vad som helst. Stolt dotter är jag i alla fall, och nästa gång ska jag försöka få med honom på Öppet Spår, även om han igår kväll inte lät så sugen på det ;)