Den 22a juli var det varmt, ungefär som alla andra dagar den här sommaren. Vår lägenhet har varit helt förskräckligt varm och det har varit svårt att få nån genomströmning av luft. På kvällarna har det ibland gått och just den här kvällen hade jag precis öppnat vårt sovrumsfönster på vid gavel (och här öppnas fönsterna innåt)...

 

Allie höll på leka med pappa A och rätt var de är, när Allie springer, så hör jag att hon blir ledsen och A ropar "Kom fort!". Jag springer dit och ser att det rinner ner blod från hennes panna, nerförbi ögonen, näsan, munnen och hakan. Jag springer och hämtar en handduk och torkar av och trycker handduken lätt mot såret hon fått. Det blöder inte jättemycket men jag ser att jacket är rätt stort. Vi kollar både såret (så mycket vi får för Allie) och även fönstret, hur det ser ut där hon krockade. Tyvärr så var det en spets där på hörnet som var 3-5 mm lång och ca 2 mm bred. Det låter kanske inte så mycket, men det gjorde att såret var väldigt djup och öppet. För på sidorna av spetsen var det ju vassa kanter åt båda håll också. 

 

Allie slutade gråta rätt snabbt. Om det var för att vi verkade skärrade och hon själv blev chockad, eller om det bara var för att hon ville leka vet jag inte. Men hon satte sig och började bygga lego. Jag satte mig där jag med, medan A började googla på vad det står om sår osv. på internet. Vi fick fram att man skulle kolla upp det om det var större än vissa mått på längden och bredden och om det fortsatte blöda i mer än 30 minuter. Såret var på gränsen i storlek, men blödandet ville inte riktigt ge med sig. Vi ringde 1177 och de tyckte att vi skulle åka in, vilket kändes rätt så skönt. Det här var kl 21 på kvällen. Vi fick som tur var åka till Handens Närakut, vilket kändes som att skulle gå snabbare än om vi hade fått åka till typ Sös. Vi kom fram 21.35 ungefär och det första de säger är att de har fullt. "Men jag ska gå och kolla med doktorn", säger hon i receptionen. Som tur var fick vi komma in, "han är så snäll doktorn", sa hon. Vi fick gå in i ett rum och sätta oss, jag på britsen och Allie i mitt knä. Sköterskan kom och och tvättade rent såret (som fortfarande blödde lite) och läkaren kom sedan och limmade ihop det. Allie varså duktig och sa inte mycket alls, men hon började gnälla lite när limmet kom i såret, det kunde tydligen svida lite. Som tur var behövde det inte sys, och vi slapp också raka bort håret vid såret. Efteråt fick hon med sig en leksakshäst och två klistermärken, så hon var glad igen :)

 

Därmed var alltså första besöket till Akuten gjort för Allies del... Idag ser såret ut att ha läkt väldigt bra. Det blev så bra det hade kunnat bli tror jag. Precis ovanför hårfästet och ett väldgt rakt sår. Tror och hoppas att det inte kommer synas så mycket när hon blir större sen.