Idag blir hon 3 veckor, vår lilla skatt <3 Det var den 16 augusti kl 00.56 som vår lilla tjej Agnes kom till världen! 50 cm lång och 3672 gram kärlek.

 

Jag hade ju en MVC-tid inbokad på förmiddagen på torsdagen (den 15e) som jag hela tiden trott att jag inte skulle gå på. Nu blev det dock så, och jag tror att det var lite meningen. På MVC-besöket fick jag träffa en ny barnmorska och hon frågade var vi ville föda. I Huddinge svarade jag, känns tryggt att åka tillbaka till samma ställe som Allie föddes på. "Jaha okej, men du vet att de har byggt om förlossningen där väl?" Eh what? Näe - tur att du sa det! Efter mitt MVC-besök (där allt såg bra ut) så mötte jag upp A och barnen vid stora lekparken i centrum. Allie och Neo fick leka där en stund, vi fikade och jag började där och då känna sammandragningar i magen som faktiskt började göra lite ont. Så ont hade de inte gjort tidigare, så jag berättade för A hur det kändes och att jag trodde att det var något på gång snart. Han frågade efter en stund om jag ville åka hem, men det gick bra. Jag började dock att googlade efter förlossningen i Huddinge och började kolla hur det såg ut nu, var man skulle osv. Brevid lekparken kom de och satte upp en hoppborg, som barnen såklart ville hoppa i. Det tog inte många minuter innan Allie hade gjort illa sig, vi satte oss och tröstade henne då det samtidigt började regna, tänkte att då kan vi lika gärna passa på att åka hemåt - det slutade med att vi fick springa till garaget, eller ja, jag gick ju ju och blev mest blöt av oss alla ;)

 

Hemma vid 13-13.30-tiden började jag kolla hur ofta sammandragningarna/värkarna kom. Märkte att de från början låg på 15-20 minuter, och så höll det på i några timmar. "15 minuter", "20 minuter", "10 minuter", osv kläckte jag ur mig lite då och då till A. Jag förstod att det nu var något på gång, även om det inte var så bråttom ännu och vi hörde av oss till A's mamma och de sa att de skulle komma. Jag stod i duschen vid 20-tiden, ville vara nyduschad samtidigt som jag skulle se om det hjälpte mot smärtan att duscha varmt - icke! En stund senare dök de upp hemma hos oss, vilket kändes som en lättnad, jag som hade funderat så mycket innan om vem vi skulle ringa när det väl var dags, hur snabbt de skulle kunna ta sig hit och hur snabbt förloppet skulle vara. Mina värkar började göra mer och mer ont och trots att jag bara hade 6-7 min mellan värkarna ringde jag vid 22-tiden in till Huddinge Förlossning, och då ville jag åka in. Men...

 

Under tiden jag stod i telefonkön fick jag en värk som jag var tvungen att ta mig igenom (typiskt, jag som tänkte att de skulle få höra mig, och hur ont jag hade då) och precis när den var slut kom jag fram. "Testa att ta 2 alvedon, duscha eller bada och så vilar du hemma en stund till" var det jag fick som svar - jo tack, duschen hjälpte ju inte för 2 timmar sedan, så den kommer ju absolut inte att hjälpa nu... Jag har för mig att jag även hade börjat blöda lite grann vid det här laget. Jag stod nog inte på mig tillräckligt, men tänkte samtidigt att de nog har rätt, även om det inte alls gjorde såhär ont hemma med Allie i magen. Kommande timmen var riktigt kämpig, jag stod och hängde över sängen eller låg ner i fosterställning och tog värk efter värk - grät och halvskrek för att det gjorde bra jäkla ont! Vid 23.00 ringde jag in till förlossningen igen och fick beskedet att "Det är fullt på förlossningen..." - Nej, hann jag tänka, "...och jag vet att det är fullt på Sös också". FAN, båda de närmsta ställena, och här började jag bli orolig. De skulle ringa runt och återkomma till mig.. Jag ringde dock upp igen innan de hade hunnit tillbaka och frågade hur det gick, jag insåg att jag inte kunde vara hemma mycket längre till, jag måste få komma in. De ringde tillbaka 23.18 och sa att det var fullt i hela Stockholm, men att jag skulle få komma in till Huddinge ändå och läggas in i en "skrubb" för undersökning till att börja med. Tack, då åker vi direkt, sa jag och var så lättad över att inte behöva vara hemma längre. Vi kom dock inte iväg förrän 15-20 minuter senare pga att jag var tvungen att gå på toaletten innan vi skulle åka och att jag typ fick värkar så fort jag ändrade ställning. Var fortfarande ororlig att vi skulle behöva föda i bilen...

 

...samtidigt som jag blev lite lugnare av att sätta mig i bilen och veta att det inte var såå långt till Huddinge ändå. 28 minuter sa GPS:en, men på 22 minuter hade A kört dit oss. Värkarna jag hade i bilen var INTE kul, jag halvlåg i sätet bakom A och tog värkarna när de kom och blundade och försökte ta det så lugnt som möjligt mellan dem. När vi kom fram fick jag precis en värk, sen ringde vi på dörren och fick komma in, fick en till värk där innanför dörren/framför receptionen, och då såg även personalen mig. Vi fick gå bort till ett undersökningsrum och jag fick lägga mig på en nästintill "vanlig brits" för att undersökas och få CTG. Jag var "8 cm öppen" sa hon, "9", så där nån stans. Inte konstigt att jag hade ont! Vi blev inskrivna 00.05 den 16 augusti.

 

Efter ca 5 minuter (sa A, jag trodde det var närmare 15-20 min) där inne så fick vi höra att det blivit ett rum ledigt och att jag skulle få det. Lättnad - här längtade jag bra mycket efter lustgasen! Först var problemet bara att ta mig från britsen till sängen jag skulle rullas iväg på. Först tyckte de inte att den fick plats inne i rummet, utan att jag skulle kliva av britsen och gå ut till sängen. Det går inte, sa både jag och en utav sköterskorna. Sängen lyckades de få in, men det blev inge bra, så de fick ut bristen istället och ställde den längs med sängen så att jag kunde ta mig över till den, horisontellt ;)

 

De rullade iväg mig, vi kom in i förlossningsrummet, de började dra fram allt som skulle fram och jag fick lustgasen - TACK! Äntligen hade jag något som tog bort smärtan något, eller i alla fall gjorde det aningen lättare. Jag kände ganska direkt att det började trycka på. Jag fick andas igenom nån värk och andades till och med igenom "en värk för mycket" innan jag frågade om jag fick krysta nu - det hade jag redan fått göra på värken innan. Vilken jäkla känsla det är, det gör så ont men man känner hur hela kroppen bara vill att bebisen ska ut, vilket ger en en sån extra kraft. Helt slut efter varje värk, men med lite vila däremellan så kom hon sedan ut 00.56 - då drog jag lättnadens suck, det är även häftigt när kroppen liksom är klar, allt bara stannar av och all värksmärta är borta. Fick upp henne (vilket jag inte visste att det var då) på bröstet och ett lyckorus gick genom kroppen, grät av lycka och lättnad igen och kunde liksom fortfarande inte förstå att vi faktiskt nu fått en till bebis <3

 

 

Hon fick ligga på mitt bröst ett bra tag. Moderkakan skulle ut, sen skulle jag undersökas osv. Allting gick jättebra och jag hade hållit ihop den här gången - så skönt! Vi fick sedan höra att det var fullt även på BB och att vi inte skulle få komma dit. Vi fick vara i rummet ett tag innan vi fick byta till ett annat rum på förlossningen, som inte användes till förlossningar för tillfället. Där fick vi ligga och sova i några timmar, undersökningar gjordes på Agnes (som inte hade något namn där ännu) och sedan åt vi frukost. Nästan direkt efter det så kom en ny sköterska in till oss och frågade lite fint hur vi kände, om vi skulle vilja åka hem tidigt idag. Det ville vi, och vi förstod ju att det var för att det var fullt som hon frågade, och de ville nog liksom få bort oss därifrån ;) Vi blev därför slussade ner till gamla förlossningen och fick ett rum där. En sköterska kom och gjorde några fler tester på mig och Agnes och sen kom även barnläkaren innan vi fick alla Godkänt-stämplar och kunde åka hem. Klockan var 11.28 när vi satte oss i bilen, så nästan exakt 12 timmar efter att vi åkt hemifrån. Lagom lång vistelse på sjukhuset - sen var det jätteskönt och kul att komma hem och visa storasyskonen (och A's mamma + Benny) sin lillasyster :)