Idag är det träning på schemat igen, men jag vet inte riktigt hur det kommer gå. Jag har sån sjuk träningsvärk mest överallt :O I lördags var vi och gymmade på förmiddagen, vilket jag inte brukar få så mycket träningsvärk av. Men jag körde lite mer marklyft än vanligt (har iofs typ nyss börjat med den övningen men ändå) och fick en jäkla träningsvärk i baksida lår. I framsida lår blir det aldrig så farligt längre.. Men ett problem när jag gick över till benpressen var att jag fick lite känningar i höger framsida lår ner mot knävecket och bakåt ungefär.. Jag vet inte om det kan ha någonting att göra med att jag den här gången körde den som sista övning (för att den var upptagen hela tiden) och kanske var för trött i benen...? Jag fortsatte i alla fall att köra trots känningarna och genomförde benpressen som jag skulle, så jag hoppas att jag inte känner av något mer idag!

 

Sen i söndags var jag iväg på Step och Core och jäklar va kul det var med step igen, var länge sen sist! Och kul också att de gjort om programmet på söndagar så det är en timme istället för 45 minuter :) Så nytt program innebar ny koreografi och nya utmaningar, och till och med ledaren fick problem med stegen en stund ^^ Sen efter stepen var det dags för core, och jag är van att ett corepass innehåller mage OCH rygg och ungefär lika mycket av varje. Men här var det i princip bara mage (med undantaget för plankan) och alltså olika typer av situps hela tiden, och det klarar jag inte av. Förutom att magen tar slut, så kan jag inte låta bli att spänna nacken när jag gör situps. Idag (och igår) sitter jag alltså med fruktansvärd träningsvärk i nacken och fram under hakan nästan. Är rätt jobbigt faktiskt... Något mer ställe som jag har träningsvärk i från coren, som nästan är ännu mer konstigt, är i mina triceps ;) haha. Blev så förvånad när jag kände det igår, men vet vad det kommer ifrån. En övning var att vi skulle ligga på rygg och skjuta fötterna upp i taket. När min mage inte orkade längre blev det automatiskt att jag pressade mig själv uppåt med armarna (som låg längs kroppen/golvet)... Inte vad man ska göra, men så blev det ;) Sen har jag ju träningsvärk i magen också, både på framsidan och på sidorna - men det är ju inget konstigt.

 

Så ikväll blir det träning igen som sagt, gymmande dock, vilket nu under en period (när jag har träningsförbud för axlarna) mestadels består av ben. Så det ska nog gå bra ändå! :) Nu - mellanmål: kvarg med hallon och mango!

Har alltid tyckt att det varit så konstigt med folk som sitter och lyssnar på någonting i hörlurar, och sen helt plötsligt börjar skratta. Men jag tror jag börjar förstå det där nu, tack vare Kalle Zackari Wahlström :) Dagens tips blir alltså att lyssna på podcasten om honom HÄR.

 

Synd bara att nästa säsong av tv-programmet Svett och Etikett börjar först i vår...

 

 

Igår var jag hos naprapaten - igen, kanske man ska tillägga. Har ju gått dit lite till och från sedan förra hösten tror jag det är. Brukar alltid vara så stel i nacke-rygg-partiet och får ofta huvudvärk av det. I omgångar har det blivit bättre.

 

Den här gången var det inte därför jag gick dit, utan för att jag haft ont i axeln i sen i somras. Har hela tiden trott att det varit ifrån när jag började med en ny övning på gymmet, nämligen Hantellyft åt sidan. Fick en, vad jag trodde var, väldig träningsvärk efter första gången. Vilket iofs inte hade varit så konstigt, då det var en ny övning. Men jag hade ont i 3-4 veckor, och dum som jag var trodde jag att det skulle lägga sig själv... När sedan den ihållande smärtan la sig hade jag fortfarande känningar i axeln och alla rörelser med armen gick inte att göra som vanligt. Ibalnd fick jag ont, men mest kändes det bara att det var någonting där. Jag testade även att börja köra den övningen på gymmet igen, med tanken på att "gör det inte ondare blir det nog inte värre", men det var nog dumt även det.

 

Igår var jag alltså hos naprapaten. Han trodde, liksom jag, att min smärta kom från den där övningen och sa att det ofta kan bli så med axelövningar. Jag fick några utlåtanden om min axel, och det var bland annat att det var obehagligt spänt på baksidan av stället där armen, axeln, bröstkorgen "möts". Han tryckte på en punkt han hittade där och det strålade ut i antingen framsidan av axeln, där jag hela tiden haft mest ont, och även ut i hela armen och tummen. Fyfan va ont det gjorde! Han sa att jag var mer spänd än jag själv trodde och att jag skulle komma tillbaka nästa vecka. Så det är inbokat nu!

 

Till råga på allt så fick jag träningsförbud med alla axelövningar, särskilt där jag har händerna över axelhöjd. Får bli ben- och bålträning ett tag nu (jag som har sån sjuk träningsvärk i benen) och kanske lite biceps/triceps istället. Starting tonight!

 

I lördags var det dags för den årliga upplagan av Bellmanstafetten på Gärdet. Det är en tävling på 5x5 km och vi var fyra lag från jobbet som skulle springa. Var inte alls på humör för att springa på morgonen, men när klockan började närma sig 12.00 och startskotten gick hade jag ändå fått upp en taggning inom mig. Jag hade sträcka nummer två och när det var dags för mig att springa började det precis regna, vilket faktiskt var ganska skönt. Jag stack iväg efter växlingen och sprang mina 5 km. Det var tungt, började bli blött, men var jäkligt kul! Jag orkade betydligt bättre än förra året (trots att jag tränat så lite innan) och slog min gamla tid med ungefär 1,5 minut - blev lite chockad när jag såg resultatet faktiskt! :D Efter att alla sprungit, och det faktiskt slutat regna, avslutade vi det hela med picknicklådorna (som alla lag fick) och champagne! 

 

 

Allt som allt gjorde alla riktigt bra prestationer tycker jag, alla 20 låg på tider mellan 20.30 till 27-30. Här är bilden på de flesta som sprang. Har inte frågat om någon vill vara med, därav suddigheten på alla.

 

Var meningen att det här inlägget skulle ha publicerats igår, men så blev det inte.. Här kommer det istället:

 

Den här veckan har det redan hunnit bli hela tre träningspass och veckan är inte ens slut än (vilket betyder att man kan hinna med fler) - känns riktigt bra! I måndags körde jag och A gym efter jobbet. Nu börjar det bli riktigt tungt, men det är kul :) Sen till tisdagen hade vi bestämt oss för att vi skulle ut och springa efter jobbet. Jag var inställd på det, även om jag inte direkt längtade till det. Molnen blev gråare och gråare och sen började det ju såklart regna. När vi kom hem ville ingen av oss riktigt springa, och jag var på uselt humör med min kropp som inte mådde så bra igen (ungefär som senaste två månadernas eftermiddagar) med huvudvärk, halvt illamående osv.. MEN, älskling drog med mig ut i alla fall, det regnade ju inte så mycket längre så det borde lugna ner sig snart. Det blev en löptur där regnet både hann eskalera och trappas ner under tiden vi var ute, och då sprang vi inte nån jätterunda. Dyngsura var vi efter bara en liten stund, men det var väldigt skönt att komma ut ändå. Så tack älskling för att du drog med mig ut :) <3 

 

 

I torsdags hade jag bokat in pass, blir lite lättare att mana sig att åka iväg då. Hade bokat in Spinning och Flex Cross efter varandra. Visste inte riktigt vad Flex Cross var för någonting, mer än att det stod att det var "En riktig utmaning! Tuff och intensivt pass med fokus på teknik och funktionella övningar." Tänkte att om man tar spinningen först som uppvärmning och sen inte orkar såå mycket på Cross-passet så kan man säkert härda sig igenom det i alla fall. Det var ju bara 45 minuter. Men att spinningen skulle vara de jobbigaste 30 minuter jag suttit på cykel, hade jag inte riktigt räknat med. Och ledaren, som sedan följde med till Cross-passet, fortsatte att mana på under nästa pass. Det var faktiskt flera gånger jag var sådär slut så jag kände att jag kunde svimma snart (länge sen jag haft den känslan nu)... Passet bestod av 3 olika styrkeövningar som vi skulle köra 6 varv på, 1 minut med 20 sekunders vila emellan. Sen blev det en utmaning med 200 "jump and wave". Som avslutning körde vi "plankan 1 min + höga situps 1 minut" tre gånger. Sen var man totalslut! Passet skulle nog ha varit lite roligare om jag hade orkat mer, nu kändes det bara jättetungt och som att jag inte alls orkade lika mycket som de andra som var där... Dock tog jag mig igenom det, kunde ta mig hem och fick en god lax-middag av fina sambon när jag kom hem :)

Igår var det lördag igen, sjukt va snabbt veckorna flyger fram. På förmiddagen åkte vi i alla fall till Ica Maxi för att kolla in deras grillerbjudanden. Vi har kollat på en grill där förut och även på internet. Så när dom hade 20% rea så slog vi till. Blev även en lykta till balkongen handlat och mat såklart :P Eftersom att de hade Grilldag där ute så bjöds man även på Hamburgare, Grillad luffarbiff, Majskolv och sparris, samt dricka till det. Medan man stod där ute gick de även och delade ut fina goodiebags. Det här var det vi fick, tack ICA :)

 

I måndags körde jag igång med träning efter mitt långa uppehåll med förkylning (både innan och efter Öppet Spår alltså). Jag kände mig frisk, trots att jag fortfarande inte kände mig helt hundra pga lättare slemhosta emellanåt. Det blev gymmande med älskling, och det gick rätt bra. Har börjat med ett program nu, så jag testade på övningarna, försökte komma på vad jag skulle ha för vikter till att börja med och så.

 

Igår var det dags för träning igen. Spinning och core stod på schemat och jag kände mig fortfarande inte helt hundra med hostan/halsen. Men det hade inte blivit sämre efter måndagen så jag tänkte att jag kunde köra. Spinningen var sjukt jobbig och rätt tråkig, haha. Jag brukar faktiskt inte tycka spinning är så kul, men det känns som en så jäkla bra träning och ibland får jag bara lust till det i alla fall. Halsen krånglade dock lite, kändes typ som att jag hade ett litet lock för halsen som jag kunde hosta bort om jag tog i ordentligt, så det var lite jobbigt... Sen så var det så obekvämt att sitta på en cykelsadel, är ju inte van med det längre, så idag har jag ju ont i rumpan xD haha. Men passet gick relativt fort trots allt och efteråt flimrade det för ögonen och jag var nästintill svimfärdig, igen. Tycker det är en lite obehaglig känsla faktiskt...

 

Efter spinningen var det som sagt dags för core. Ett kort men intensivt pass. Jag tänkte att jag går ner och lägger mig på mattan i alla fall, för när man ligger ner brukar ju svimmningskänslan gå över. Sagt och gjort, svimningskänslan försvann och jag körde corepasset som vanligt. Tyckte att jag orkade mer den här gången än vad jag brukar, men det var samtidigt sjuuukt jobbigt :)

 

När vi (ja, älskling gymmade medan jag gick på pass) kommit hem igår kändes det trots allt så jäkla skönt i benen/kroppen, glad att jag gick på spinningen trots allt :) och idag sitter jag här, fortfarande varken bättre eller sämre i förkylningen, med skön träningsvärk i magen och ryggen - härligt! :)

Den 23 februari åkte ju jag Öppet Spår. har ju haft det legandes framför mig nu i ungefär ett år, tränat (men alldeles för lite) och förbrett mig inför det. Sen så blev jag sjuk innan loppet, en förkylning som dock enbart bestod av halsont dagen innan loppet skulle gå. Jag var länge orolig att jag inte skulle kunna åka, men redan på morgonen (natten) när vi klev upp för att åka iväg mot starten kändes det lite bättre, nästan bra. Sov hela vägen i bussen från Mora till Sälen och kände mig hyfsat pigg när vi kom fram till ett blåsigt, mörkt och folkrikt Sälen. Jag tänkte starta loppet, trots att jag inte var helt hundra. Innan hade jag haft ett mål på under 9 timmar, men en bra tid innan loppet (allt eftersom jag sett att det inte kunnat bli så mycket skidträning, plus att jag sedan blev förkyld) hade jag inget mål tidsmässigt. Målet var alltså bara att ta mig i mål (om kroppen inte sa ifrån pga förkylningen). 

 

Starten gick kl 7.00 och vi åkte väl förbi startlinjen ungefär kvart över sju. Sen väntade den första ordentliga backen och de samanlagt 4 km uppför. Jag tog det så lungt som jag bara kunde, försökte spara på så mycket krafter som det bara gick. Båe för att jag visste att det var sjukt långt kvar, men även för att se hur kroppen klarade av skidåkningen. I två timmar/två mil körde jag lungt och avvaktande och faktiskt, så kändes kroppen bra. Jag blev inge sämre av att åka, så jag körde vidare. Vätsekontrollerna kom och vid Risberg (andra stoppet) var jag ganska nöjd med mig själv, då hade jag ju ändå åkt längre än vad jag någonsin gjort på en och samma gång förut (35km). men det var riktigt kul och jag kände mig fortfarande bra i kroppen, dock hade jag haft det väldigt dåligt medfäste fram hit, men allt eftersom det började bli varmare ute så fick jag även bättre fäste. Jag letadeblöta spår i uppförsbackarna och isiga spår utför, det funkade bäst.

 

När jag kom till Evertsberg, och alltså hade åkt halva loppet, började det bli en riktigt pärs Det gjorde så fruktansvärt ont i kroppen. Det var där och då jag hade min enda lilla korta tanke om att kanske kliva av. Men den försvann ganska fort. jag tog en lång paus, åt och drack lite, gick på toa bara för att få ta av mig skidorna en stund - och sen väntade ju 2km nerförsbackar. Sen körde jag även ikapp Sebastian och fick någon att prata med. Det gjorde den följande milen betydligt enklare, men sen orkade jag inte hänga på längre. Milen mellan 60-80km var de absolut tyngsta på hela loppet. Efter sista kontrollen i Eldris fick jag dock en extra energikick, jag vet inte omdet var för att det bara var en mil kvar, för jag insåg att jag skulle kunna komma in på under 10 timmar, eller om det var för min Energi-gel som jag tog strax innan. Men den sista milen kändes det som att jag körde snabbare än hela resten av loppet, men det var bara nästan så såg jag på tiden i efterhand. Sprang dock upp för varenda backe och åkte förbi en jäkla massa folk på den där sista milen, så det kändes jäkligt kul :) Kunde till och med lägga in en stakspurt på slutet ;)

 

 

När jag till slut kom imål, efter 9 timmar och 49 minuer, kom tårarna, helt utan förvarning. Men det var en sån lättnad att komma i mål och jag var så jävla trött. Kunde till slut få ta av mig skidorna och jag längtade verkligen efter att få gå. Men jag kunde knappt gå, jag stapplade fram som en jag-vet-inte-vad, haha. Tog mig i alla fall från målet, till skidinlämningen och vidare till bussen som skulle ta oss till våra saker (ombyte och dyl. som vi lämnade ifrån oss vid starten). Det var såå skönt att sitta ner! När jag hittat mina saker, somsåklart låg lääääängst bort på fältet, skulle jag gå 300 meter till duschanläggningen. Och herregud vilka 300 meter! Jag fick lov att stanna flera gånger för att jag inte orkade hålla i min påse och min väska, de bara gled ur händerna på mig. Det måste ju ha varit en syn det också ^^

 

Sammanfattningsvis så var det en jäkligt kul upplevelse, inte så jobbigt fysiskt/pulshöjande som jag skulle tro, men däremot bra mycket ondare i kroppen. Trots det tyckte jag ändå att det var roligt under precis hela loppet och kommer verkligen vilja åka igen någon gång :) Men då hoppas jag på att få vara frisk innan och även att det har varit bra mycket mer snö under vintern innan.

Sitter på bussen nu på väg hem, och inte till gymmet som det var tänkt från början. Inte nog med att jag glömde vattenflaskan och shaken hemma (de hade jag klarat mig utan), jag glömde även träningstightsen imorse... så nu blir det att åka hem och sen tillbaka (tur man tränar i Tyresö numera, hade ju aldrig åkt tillbaka till stan). Men jag är inte så bitter, ser fram emot passen med Step och Core :) och sen får jag åka hem med älskling ♡

 

Annars idag har jag jobbat (vad annars) och tittat lite på OS. Härligt att Kalla lyckades ta ännu ett silver, men synd att det inte blev bättre än en femteplats för Harlaut.. Hann även se en del av skidskyttet, men inga medaljer där heller tråkigt nog. Imorgon är det herrarnas tur i längdskidåkningen, ska det bli ett till silver tro? ;) Nej ett OS-guld av Johan Olsson skulle inte vara helt fel..

 

Testade på pass på Flex igår för första gången. De hade step och core efter varandra, så jag körde på det. Corepasset var bara en halvtimme och det verkade vara flera som brukar göra som jag gjorde, gå på step (eller spinning som också gick samtidigt) och sen vidare till corepasset direkt efter. Steppasset var väldigt roligt, men jag fick så sjukt ont i fötterna, fick det förut när jag "började" med step på friskis också, så det är väl kanske någonting man får av att gå/hoppa upp och ner och snurra runt och ha sig ;) Var väldigt mycket koreografi också, och inte särskilt mycket upprepning, så det blev en utmaning. Men kör man det där passet nån gång till så går det nog bättre :) Coren sen var rätt jobbig, men som det ska vara. Känner träningsvärken i mage och rygg idag - härligt!

 

Nu är det äntligen fredag och helg, ska gå från jobbet nu och åka hem och umgås med lilla N medan A tränar. Sen ikväll blir det OS-invigning och tacokväll. Härligt :)

 

Känns som att jag sliter på min kropp just nu. De 1,6 milen i tisdags kändes väldigt mycket igår på träningen i form av ont i axlarna och slut i låren. Och jag ska åka NIO mil... Iofs kommer jag inte ha 1,6 mil i kroppen sen två dagar innan, men ändå. Hoppas jag kan gå dagarna efter säger jag bara. I alla fall så känns det (ändå) bättre och bättre för varje gång jag åker skidor nu, och va roligt det är! Även om det är jobbigt under tiden så är det bara roligt, jag tror nästan att skidor är min grej ;) haha. Igår fick vi bl.a träna på stakning i uppförsbacke. En del stakar ju sig genom hela vasaloppet, men jag skulle inte ens få för mig att staka upp för en backe ;) det är så sjukt jobbigt, och jag är alldeles för svag för det. Har alltid åkt mest diagonalt och (kanske därför) varit stark i benen, så det behärskar jag bra tycker jag (och får jag höra), men stakningen är verkligen inte min grej. Borde nog träna bra mycket mer på det egentligen... :P

 

Till helgen blir det i alla fall titta på och troligtvis köpa nya skidor också, mina förtjänar inte längre att vara finskidor, utan de får nog bli mina Stockholmsskidor (tycker att det är så kul att det verkligen är ett vedertaget uttryck). Om det blir nya pjäxor får vi se, de skulle ju faktiskt behöva bytas ut de med efter alla år! Så hittar jag något bra paketpris så blir det pjäxor också, annars får det nog vara just nu. Tänker i alla fall åka Öppet Spår i mina gamla, för att minimera risken för skavsår.

 

Idag är det ju den 23 januari. Den här dagen är inte bara min morfars 75-årsdag (STORT GRATTIS!) utan även den dagen då det bara är en månad kvar till Öppet Spår. Man hade ju kunnat önska att det inte skulle vara den mest snöfattiga vintern sen jag vet inte när...

 

Men i alla fall, som kanske de flesta som kikar in här vet, så tävlade jag i längdskidor när jag var yngre. Tror jag slutade 2001, vilket nu alltså är 13(!) år sedan (herregud vad tiden går fort!)... I tisdags var det dags för en liten comeback i det snöfattiga Stockholm, nämligen Söderskidan. På Nacka Golfklubb hade de skrapat ihop lite snö som de sedan hade gjort ett 2,8 km spår på. Vi damer åkte två varv och herrarna åkte tre. Det här var ett av de första passen på snö för i år och det var både tungt, kul och svårt. Tungt, eftersom man inte är särskilt tränad (borde ha varit det nu, jag vet). Kul eftersom man inte tävlat på länge, kände lite av den gemenskapen det blir på tävling och för att få testa sin kapacitet. Svårt var nog ändå det som beskriver allting bäst, vissa ställen hade inga spår, andra ställen hade ingen snö och det tredje stället hade djupa spår av lössnö. Så ja, summa sumarum; skidorna mådde inte så bra, det gick inte att åka "normalt" och det är fortfarande långt kvar innan jag har de välbehövliga milen i benen. MEN, jag höll mig på benen och har min comeback gjord ;)

 

Ikväll är det träning igen :) Det har snöat från igår kväll, om än lite, men har nästan stannat av nu. Får hoppas på att det har kommit märkvärt mycket ute på golfbanan i alla fall, så man slipper skrapa sönder skidorna ännu mer idag...

 

Har haft en väldigt bra helg, som väntat. På lördag förmiddag testade jag mina rullskidor för första gången. Hade A och N som publik. Inte direkt påhejande, mest skrattande ^^ Jag förstår att jag måste sett rolig ut... Vingligt var det, ingen broms på skidorna och hjälm på huvudet - skitsnyggt! Men jag bjuder på fotot, så kan ni få ta del av det själva - ser ut som att man aldrig stått på ett par skidor, haha. Från början var det väldigt svårt, hjulen kändes tunga och det var svårt att diagonala med skidorna utan spår. Men det gick dock bättre efter en stunds åkande - lättast var uppförsbackarna :) Vågade dock inte åka ner för så många backar (utan broms som sagt), vilket resulterade i att det inte belv allt för mycket uppför heller. Men en rolig tur var det, och nu blir det träning imorgon! :)

 

I lördags sprang jag Bellmanstafetten med några på jobbet. För de som inte vet är det en 5x5km stafett på norra djurgården med en massa lag anmälda. Jag hade inte haft de bästa dagarna innan, med dålig sömn och en huvudvärk som inte velat försvinna. Men jag klev upp tidigt på lördagen (otaggad), gjorde mig klar och åkte iväg. Huvudvärken och tröttheten var med mig, liksom de tre dagarna innan. Kunde knappt hålla mig vaken på bussen. Väl på plats blev det lite vila innan vi skulle springa och lagom vid start hade min huvudvärk gått över till nervositet (tack för det i alla fall). Jag sprang andra sträckan för mitt lag och gick ut på tok för snabbt, 4.15 min på första kilometern!! Tur jag hade klocka så jag kunde sakta ner till ett normalt tempo och sedan förstå varför jag var så slut. Innan loppet ville jag ha en tid på under 25 minuter, men jag räknade inte riktigt med det på grund av hur jag mådde. I gassande sol sprang jag i alla fall i mål på 25.56, vilket ändå får vara ett godkänt resultat. Och det var ju faktiskt kul att springa en stafett också ;)

 

Känns skönt att redan ha klarat av träningen för idag! Anny och jag var ute och sprang på lunchen, 7,4 km blev det. Var jäkligt varmt ute, och värst var såklart inne i stan på söder där det inte blåste nånting. Skönt sedan att springa på mysiga grusvägar nere vid vattnet. Det märks att alla är glada att solen är framme och att det faktiskt är högsommarvärme här i Stockholm nu :) All träning på sommaren kanske ska läggas vid lunchtid hädanefter, om det inte är för varmt vill säga...

Ibland blir man bara så otroligt stolt över sig själv, det händer inte ofta, men oj va skönt det är... Så kände jag igår efter att jag hade lyckats med mitt dubbla träningspass. Jag var slut efter aerobicspasset, men hade ett spinningpass inbokat direkt efter. Jag hade till och med redan hämtat ut platslappen, så det var bara att fortsätta till spinningsalen. Satte mig på spinningcykeln och började trampa. Det blev hårdköring nästan på en gång, eftersom att det tydligen var Spin55 och inte vanlig Spin/Medel (vilket i princip betyder "ingen vila under passet"). Jag trodde verkligen inte att jag skulle orka hänga med och var även ororlig för mina svimningskänningar som jag skrivit om tidigare. Men jag körde på, för fullt, hela passet. Jag flåsade, svetten rann och... jag var inte nära att svimma en enda gång! :) Var så himla skönt att känna att nu var det musklerna som tog slut och fick mjölksyra och inte att jag var på väg att svimma.. Var så himla glad - och idag har jag en träningsvärk som heter duga. Härligt! :)

 

Idag var det dags för tandläkarbesök, var ungefär 1,5 år sen sist. Eftersom jag inte hade tid förrän kl 8.50 så passade jag på att träna innan, efter frukost med fina A såklart. När jag kommer till Friskis så står det att de inte har något fungerande avlopp (det hade blivit avgrävt) och jag börjar genast fundera på om jag ska hoppa över mitt pass, eftersom jag inte skulle hinna hem och duscha sen innan jag skulle till tandläkaren. Men vi fick höra att duscha kunde man, men man fick inte gå på toa, så det fick väl gå den här gången. Testade på IW - Indoor Walking. Ja, jag har varit skeptisk till det själv, eftersom det heter just walking. Hur jobbigt kan det vara liksom? Men det var rätt jobbigt, i vader och lår, och man fick både upp pulsen en hel del och låg även på gränsen till mjölksyra. Så det var rätt skönt ändå. Men så jätteroligt var det nog inte.. Blev dock sugen på deras pass på fredag

 

 

Besöket hos tandläkaren (FTV) sen gick problemfritt, fick beröm för mina fina tänder igen, så det var skönt! Och nyrenoverat hade de också, så det var lite fräschare än sist jag var där.

 

 

Nu sitter jag på jobbet, kom hit vid 10 idag. Men det känns rätt bra ändå, att både hunnit träna och varit hos tandläkaren (i Tyresö dessutom) och sedan komma till jobbet bara 2 timmar senare än vanligt. Sitter och ritar montagegods just nu, därav förkortningen MG för de som funderade ;) 

 

 

Oj vilken energikick jag fick av att träna på morgonen :) Det var jäkligt motigt att gå upp i morse kl 5 och själva träningen var förjävligt jobbig, vilket jag tänkte skriva om... Men så fort jag kom ut från Friskis lyste solen mig rakt i ögonen och himlen var klarblå. Så lite musik på det gjorde ju inte saken sämre. Ikväll blir det att träffa Amanda för lite mat och snack och sen vidare hem till min finaste.

 

Men nu till det jag tänkte skriva om egentligen. Spinningen i morse var förjävligt jobbig, vilket jag skrev där uppe. Men det är inte bara det att det är jobbigt, utan jag blev rejält svimfärdig. Känns som att "stannar jag inte nu" eller "kyler jag inte ner mig nu" så kommer jag att svimma. Trodde ett tag att jag skulle behöva spy också, men det slapp jag som tur var. Idag har jag lite förståelse till att jag var svimfärdig, har haft flera näter i rad nu med lite för lite sömn, jag har liksom inte kommit ikapp igen. Sen har jag varit förkyld och inte tränat på ett tag. Men det jag tycker är lite konstigt, och det jag har börjat fundera på, är varför jag allt för ofta känner mig svimfärdig när det börjar bli för jobbigt, även om jag har ätit bra, sovit bra, är frisk och har druckit tillräckligt med vatten. Jag har inget minne av att jag kände såhär förut (för några år sedan, då jag i och för sig var bättre tränad), och aldrig någonsin innan jag svimmade första gången. Ibland när det blir såhär på träningar känner jag även att hörseln börjar försvinna, precis som den gjorde innan de gånger jag svimmat förut. Jag funderar om man efter att man har svimmat en gång har lättare att svimma igen. speciellt vid ansträngning. Första gången jag svimmade (då när jag var sjuk) fattade jag inte i och för sig inte vad det var som hände, förrän efteråt. Så det kan kanske vara så att jag har haft känslan förut, men inte märkt den, och att jag nu för tiden känner att det är på gång. Har även funderingarna om att jag tar ut mig för mycket... Men jag vill ju kunna köra på tills jag känner att jag inte orkar mer, nu måste jag sluta/lugna ner mig för att jag blir svimfärdig... :S