Numera är ju Allie hemma med oss på fredagar, i och med att jag är hemma med Agnes. Vi har valt att ha henne på förskolan de 24 timmar (6 h per dag 4 dagar i veckan) som hon får vara där, nu från början, och det är jag som lämnar och hämtar henne varje dag. Allie älskar att leka med sina kompisar på förskolan och tjatar om det i princip varje dag, till och med direkt efter hon kommer hem från förskolan. En anledning är också att jag ibland sover om dagarna hemma för att ta igen den missade sömnen som blir under nätterna när Agnes ska äta och/eller bara vara vaken. För det mesta sover Agens ändå rätt bra om nätterna och vaknar var tredje timme för att äta, ungefär. Ibland är en utav de där uppvaknandena dock ett tillfälle som hon vill vara vaken 1-1,5 timme, vilket såklart gör att jag blir ännu tröttare under dagen. Vissa nätter, när jag är riktigt trött också, har Agnes vaknat och ätit och sen har vi båda somnat i vår säng (annars sover hon i sin egen). Då har jag vaknat igen efter ungefär en timme och lyft över Agnes till hennes säng, somnat om och sen har hon vaknat igen efter ungefär en timme - nätter som pågått så natten igenom är ju inte heller de bästa för en pigg mamma om man säger så ;)

 

Måndagarnas lämningar är alltid svårare än de andra dagarna, trots att hon upprepade gånger under helgen sagt att hon vill leka med sina kompisar. I morse var en typisk sådan jobbig morgon. Hemma är hon trött och gnällig, vill inte äta särskilt mycket till frukost, blir tokig (skriker och tokgrinar) när jag försöker borsta och sätta upp håret på henne (inget ovanligt iofs), vägrar borsta tänderna, vill hinna leka och titta på paddan innan förskolan och blir ännu argare när hon inte får. Sen när vi väl fått på oss kläderna och går iväg så skriker även Agnes i vagnen. Perfekt, då kommer inte hon att somna/sluta skrika förrän vi har lämnat av Allie (pga stillastående vagn). Väl framme på förskolan vill inte Allie att jag ska gå därifrån, hon blir jätteledsen igen och säger att hon är blyg. Jag och fröknar försöker locka henne med olika saker men hon "vill ingenting" som hon själv uttrycker det. Lämnar henne sedan i tårar... Lilla lilla vännen, jag är så ledsen för det! Gick hemåt med dåligt samvete och en skrikande bebis och funderade på varför jag över huvud taget lämnade henne på förskolan (jo, för att hon vill leka med sina kompisar). Oj vad jag ska krama henne sen när jag hämtar henne!

 

Fick ett sms från förskolan efter ett tag - hon var glad och hade börjat leka bara en liten stund efter att jag gick. Verkligen guld värt när de skickar såna sms!

 

Första veckorna Agnes var hos oss kändes det som att det var något nytt, men efter en sisådär 3 veckor så kändes det som om hon funnits betydligt längre än så. Nu när vi kommit in i vardagen och allt bara flyter på, med mornarna som vi spenderar hemma med Allie innan vi lämnar henne på förskolan, dagarna som vi sedan allt som oftast spenderar med någon promenad (än har de inte blivit jättelånga) och flertalet besök i centrum, bland annat på BVC, innan det är dags att hämta hem Allie igen :)

 

Som jag skrev i förra inlägget så var Agnes 50 cm lång och vägde 3672 gram när hon föddes. Under hennes första vecka hann vi med ett åter-/läkarbesök på sjukhuset, hörseltest och ett hembesök av vår BVC-sköterska (samma som vi haft med Allie). Läkarbesöket och hörseltestet gick helt utan anmärkningar. Under hembesöket från BVC så gick hon igenom en hel del bra-att-veta-saker, gav oss en flaska D-vitamin och vägde Agnes. Hon hade då gått upp till 3850 gram.

 

 

En vecka senare var det dags för 2 veckors-besöket på BVC. Agnes fick då vägas och mätas, och hon hade växt på sig en hel del tycker jag (inte konstigt egentligen, med tanke på hur mycket mjölk jag producerade). Hon var 54 cm lång och vägde då 4140 gram. Agnes hade även fått torsk på tungan några dagar tidigare, så det pratade vi om. Jag var mest orolig för att det skulle gå över till mina bröst, då Agnes inte verkade påverkad av det, men vi klarade oss ifrån det och torsken gick över av sig själv (trodde jag, den kom dock tillbaka efter några dagar). Vår sköterska berättade även under besöket att hon skulle sluta på vårt BVC, vilket kändes väldigt synd, då hon har varit jättebra. Så nästa gång kommer vi att komma till en ny sköterska som tar över hennes plats.

 

När Agnes var ungefär 2,5-3 veckor kom hennes första framsteg som vi kunnat märka av. Hon började nu att fixera blicken. Efter bara några dagar märkte man att hon var mycket mer med när vi pratade och lekte med henne :) Hon har nu även börjat lyfta huvudet mer och mer - dock mest när hon ligger på någon utav oss, på golvet är hon mest intresserad av att vrida det så att hon ligger på kinden än så länge ;)

 

 

När hon närmade sig en månad var jag tvungen att googla hur mycket bebisar sover, då jag tyckte att Agnes sov i princip hela tiden. Som jag hade för mig med Allie så var det bara kanske 2 veckor som de sov mest hela tiden, men när jag googlade det så sover de flesta bebisar "mest hela tiden" betydligt längre än så. När jag började räkna på hur länge hon faktiskt var vaken per dag så stämde det ju rätt bra med vad det stod ändå ;)

 

Vi introducerade nappen här hemma när Agnes var ungefär en vecka gammal. Hon ville inte alls ta den från början, men det har gått bättre och bättre under veckorna som gått nu och nu har hon den ibland när hon är missnöjd. Skönt ändå tycker jag att ha den och kunna lugna ner henne. En dag innan hon hade börjat ta den, vi var ute på promenad och jag hade glömt selet hemma, så vaknade hon när jag var som längst bort hemifrån och började skrika. Det slutade med att jag fick gå och bära henne på ena armen, och dra vagnen i den andra, större delen av vägen hem - det var tungt kan jag säga! Nu nöjer hon sig oftast rätt bra i vagnen om hon är lite missnöjd, bara hon får nappen.

 

 

Två dagar efter Agnes månadsdag var det dags för Läkar- och BVC-besök igen. Läkaren (och även läkarstudenten som var med) undersökte henne och det var utan anmärkningar även den här gången. Som vanligt fick vi även väga och mäta henne igen. Nu hade hon växt 2 cm till och gått upp till hela 4810 gram - redan snart 5 kg alltså! När vi skulle iväg därifrån träffade jag på en av mammorna från BVC-gruppen med Allie, hon var också där med sin halvmånaders-bebis för läkarbesök :)

 

 

Idag blir hon 3 veckor, vår lilla skatt <3 Det var den 16 augusti kl 00.56 som vår lilla tjej Agnes kom till världen! 50 cm lång och 3672 gram kärlek.

 

Jag hade ju en MVC-tid inbokad på förmiddagen på torsdagen (den 15e) som jag hela tiden trott att jag inte skulle gå på. Nu blev det dock så, och jag tror att det var lite meningen. På MVC-besöket fick jag träffa en ny barnmorska och hon frågade var vi ville föda. I Huddinge svarade jag, känns tryggt att åka tillbaka till samma ställe som Allie föddes på. "Jaha okej, men du vet att de har byggt om förlossningen där väl?" Eh what? Näe - tur att du sa det! Efter mitt MVC-besök (där allt såg bra ut) så mötte jag upp A och barnen vid stora lekparken i centrum. Allie och Neo fick leka där en stund, vi fikade och jag började där och då känna sammandragningar i magen som faktiskt började göra lite ont. Så ont hade de inte gjort tidigare, så jag berättade för A hur det kändes och att jag trodde att det var något på gång snart. Han frågade efter en stund om jag ville åka hem, men det gick bra. Jag började dock att googlade efter förlossningen i Huddinge och började kolla hur det såg ut nu, var man skulle osv. Brevid lekparken kom de och satte upp en hoppborg, som barnen såklart ville hoppa i. Det tog inte många minuter innan Allie hade gjort illa sig, vi satte oss och tröstade henne då det samtidigt började regna, tänkte att då kan vi lika gärna passa på att åka hemåt - det slutade med att vi fick springa till garaget, eller ja, jag gick ju ju och blev mest blöt av oss alla ;)

 

Hemma vid 13-13.30-tiden började jag kolla hur ofta sammandragningarna/värkarna kom. Märkte att de från början låg på 15-20 minuter, och så höll det på i några timmar. "15 minuter", "20 minuter", "10 minuter", osv kläckte jag ur mig lite då och då till A. Jag förstod att det nu var något på gång, även om det inte var så bråttom ännu och vi hörde av oss till A's mamma och de sa att de skulle komma. Jag stod i duschen vid 20-tiden, ville vara nyduschad samtidigt som jag skulle se om det hjälpte mot smärtan att duscha varmt - icke! En stund senare dök de upp hemma hos oss, vilket kändes som en lättnad, jag som hade funderat så mycket innan om vem vi skulle ringa när det väl var dags, hur snabbt de skulle kunna ta sig hit och hur snabbt förloppet skulle vara. Mina värkar började göra mer och mer ont och trots att jag bara hade 6-7 min mellan värkarna ringde jag vid 22-tiden in till Huddinge Förlossning, och då ville jag åka in. Men...

 

Under tiden jag stod i telefonkön fick jag en värk som jag var tvungen att ta mig igenom (typiskt, jag som tänkte att de skulle få höra mig, och hur ont jag hade då) och precis när den var slut kom jag fram. "Testa att ta 2 alvedon, duscha eller bada och så vilar du hemma en stund till" var det jag fick som svar - jo tack, duschen hjälpte ju inte för 2 timmar sedan, så den kommer ju absolut inte att hjälpa nu... Jag har för mig att jag även hade börjat blöda lite grann vid det här laget. Jag stod nog inte på mig tillräckligt, men tänkte samtidigt att de nog har rätt, även om det inte alls gjorde såhär ont hemma med Allie i magen. Kommande timmen var riktigt kämpig, jag stod och hängde över sängen eller låg ner i fosterställning och tog värk efter värk - grät och halvskrek för att det gjorde bra jäkla ont! Vid 23.00 ringde jag in till förlossningen igen och fick beskedet att "Det är fullt på förlossningen..." - Nej, hann jag tänka, "...och jag vet att det är fullt på Sös också". FAN, båda de närmsta ställena, och här började jag bli orolig. De skulle ringa runt och återkomma till mig.. Jag ringde dock upp igen innan de hade hunnit tillbaka och frågade hur det gick, jag insåg att jag inte kunde vara hemma mycket längre till, jag måste få komma in. De ringde tillbaka 23.18 och sa att det var fullt i hela Stockholm, men att jag skulle få komma in till Huddinge ändå och läggas in i en "skrubb" för undersökning till att börja med. Tack, då åker vi direkt, sa jag och var så lättad över att inte behöva vara hemma längre. Vi kom dock inte iväg förrän 15-20 minuter senare pga att jag var tvungen att gå på toaletten innan vi skulle åka och att jag typ fick värkar så fort jag ändrade ställning. Var fortfarande ororlig att vi skulle behöva föda i bilen...

 

...samtidigt som jag blev lite lugnare av att sätta mig i bilen och veta att det inte var såå långt till Huddinge ändå. 28 minuter sa GPS:en, men på 22 minuter hade A kört dit oss. Värkarna jag hade i bilen var INTE kul, jag halvlåg i sätet bakom A och tog värkarna när de kom och blundade och försökte ta det så lugnt som möjligt mellan dem. När vi kom fram fick jag precis en värk, sen ringde vi på dörren och fick komma in, fick en till värk där innanför dörren/framför receptionen, och då såg även personalen mig. Vi fick gå bort till ett undersökningsrum och jag fick lägga mig på en nästintill "vanlig brits" för att undersökas och få CTG. Jag var "8 cm öppen" sa hon, "9", så där nån stans. Inte konstigt att jag hade ont! Vi blev inskrivna 00.05 den 16 augusti.

 

Efter ca 5 minuter (sa A, jag trodde det var närmare 15-20 min) där inne så fick vi höra att det blivit ett rum ledigt och att jag skulle få det. Lättnad - här längtade jag bra mycket efter lustgasen! Först var problemet bara att ta mig från britsen till sängen jag skulle rullas iväg på. Först tyckte de inte att den fick plats inne i rummet, utan att jag skulle kliva av britsen och gå ut till sängen. Det går inte, sa både jag och en utav sköterskorna. Sängen lyckades de få in, men det blev inge bra, så de fick ut bristen istället och ställde den längs med sängen så att jag kunde ta mig över till den, horisontellt ;)

 

De rullade iväg mig, vi kom in i förlossningsrummet, de började dra fram allt som skulle fram och jag fick lustgasen - TACK! Äntligen hade jag något som tog bort smärtan något, eller i alla fall gjorde det aningen lättare. Jag kände ganska direkt att det började trycka på. Jag fick andas igenom nån värk och andades till och med igenom "en värk för mycket" innan jag frågade om jag fick krysta nu - det hade jag redan fått göra på värken innan. Vilken jäkla känsla det är, det gör så ont men man känner hur hela kroppen bara vill att bebisen ska ut, vilket ger en en sån extra kraft. Helt slut efter varje värk, men med lite vila däremellan så kom hon sedan ut 00.56 - då drog jag lättnadens suck, det är även häftigt när kroppen liksom är klar, allt bara stannar av och all värksmärta är borta. Fick upp henne (vilket jag inte visste att det var då) på bröstet och ett lyckorus gick genom kroppen, grät av lycka och lättnad igen och kunde liksom fortfarande inte förstå att vi faktiskt nu fått en till bebis <3

 

 

Hon fick ligga på mitt bröst ett bra tag. Moderkakan skulle ut, sen skulle jag undersökas osv. Allting gick jättebra och jag hade hållit ihop den här gången - så skönt! Vi fick sedan höra att det var fullt även på BB och att vi inte skulle få komma dit. Vi fick vara i rummet ett tag innan vi fick byta till ett annat rum på förlossningen, som inte användes till förlossningar för tillfället. Där fick vi ligga och sova i några timmar, undersökningar gjordes på Agnes (som inte hade något namn där ännu) och sedan åt vi frukost. Nästan direkt efter det så kom en ny sköterska in till oss och frågade lite fint hur vi kände, om vi skulle vilja åka hem tidigt idag. Det ville vi, och vi förstod ju att det var för att det var fullt som hon frågade, och de ville nog liksom få bort oss därifrån ;) Vi blev därför slussade ner till gamla förlossningen och fick ett rum där. En sköterska kom och gjorde några fler tester på mig och Agnes och sen kom även barnläkaren innan vi fick alla Godkänt-stämplar och kunde åka hem. Klockan var 11.28 när vi satte oss i bilen, så nästan exakt 12 timmar efter att vi åkt hemifrån. Lagom lång vistelse på sjukhuset - sen var det jätteskönt och kul att komma hem och visa storasyskonen (och A's mamma + Benny) sin lillasyster :)

 

Veckan som gått var alltså vecka 39 för vår del, som jag skrev i senaste inlägget, och idag går vi in i vecka 40. Det är sjukt att det är så nära nu, men det är också skönt, för jag börjar bli rastlös av väntan. Jag har liksom gjort allt här hemma inför bebisens ankomst känns det som + hunnit vila en hel del. Liggdelen på vagnen är det enda jag kan komma på att är kvar, men det hinner jag förmodligen fixa innan bebis tittar ut - enligt min känsla i alla fall ;)

 

En del rörelser som bebis gör nu har börjat göra ont, jag har ibland ilningar ner i blygdbenet, som även de är obehagliga/gör ont. Annars är det mest att sammandragningar kommer nån gång då och då och att jag väldigt ofta får en fot, eller numera ibland två fötter, som trycker ut på vänstra sidan av min mage. Det känns som att det syns en liten kula då, men det är bara så det känns. Känner man direkt där så är det väldigt tydligt att det är en liten hård fot. Oftast flyttar den på sig om man trycker lite på den också ;) A har även börjat fråga och kommentera när jag säger aj, eller oj, eller något liknande - "kommer bebis nu?" ;) lite kul - han tycker också att bebisen kan få komma nu :)

 

Något jag reflekterade över under veckan är att jag nog är smidigare den här gången. Med Allie kommer jag ihåg att jag liksom fick böja mig ner på "huk" med rak rygg och armen längs sidan av kroppen om jag skulle ta upp någonting från golvet, nu böjer jag istället ryggen (och ibland benen också såklart), men tar upp saker i princip som jag alltid gör :P undra om detta beror på att jag har burit Allie och böjt mig ner och letat efter saker till henne osv, eller om det beror på att jag inte lagt på mig lika mycket vikt/svullenhet som förra gången. Den här gången kan jag liksom fortfarande ha och ta av mig mina ringar på fingret plus att jag inte har behövt BH-förlängarna som jag behövde/köpte förra gången. 

 

Någon dag under veckan så drömde jag en rätt jobbig dröm. Jag låg inne på BB och hade fött vårt barn (som för övrigt var en pojke - övervägande pojkar so far i drömmarna alltså), men det konstigaste var att jag inte kom ihåg någonting av själva förlossningen. Bebisen som låg där framför mig kändes inte heller alls som min egen, det såg inte ut som att det kunde vara det heller då pojken hade svart hår och svarta ögonbryn samt var alldeles för stor, bebisen såg ut att vara flera månader gammal, inte alls som en nyfödd. Men det där var tydligen mitt barn och var A var har jag ingen aning om. När jag kom på att jag inte alls kom ihåg förlossningen började jag ifrågasätta vad som hade hänt, hur allt hade gått till, om jag hade fött vaginalt, hade jag spruckit, hur mådde min kropp osv. Det kändes som att jag liksom var snuvad på förlossningen. Aa, ni vet hur drömmar kan vara, hoppas att jag kommer att vara vaken och minnas min förlossning med bebisen snart i alla fall, och att det blir en bra till sådan :)

 

Vi är ju beräknade den 18e eller 19e aug, 18e efter uträknat datum och 19e enligt ultraljudet. Inte för att det behöver bli lika den här gången, men jag har hela tiden tänkt att bebis kommer att titta ut på uträknat datum (på söndag), eftersom att Allie gjort det. Nån dag fick jag dock tanken, att om bebis håller sig lika som Allie gjorde så kan det ju även betyda att den vill titta ut 2 dagar innan ultraljudsdagen, vilket alltså blir på lördag, den 17e. Och om det ska bli ungefär samma tid som Allie kom så kommer ju allt att börja på fredag ;) haha, vi får väl se hur rätt det blir, men just tiden/dagen som bebis väljer att komma på är väl egentligen det som jag funderar mest  på nu hur det kommer att bli. Eftersom att vi inte har någon släkting här i Stockholm så har vi lite olika alternativ att välja när det väl startar, då beroende på vilken dag, vilken tid på dygnet osv som det hela sätter igång. Skulle helst slippa att det går allt för fort också, så att vi inte behöver ta med oss Allie in på förlossningen, men i värsta fall får någon komma och hämta henne där.

 

Ett sista MVC-besök har vi ju inbokat på torsdag också, det är jag iofs inställd på att jag ska kunna gå på... Kanske ett lite svamligt inlägg, men som ni kanske märker så är jag både nyfiken och har tid att tänka en del ;) ska bli såå mysigt när bebis kommer nu, att slippa väntandet och komma in i en sorts vardag igen :) <3

 

 

...har gått, och vi är ännu en vecka närmare bebis. Tycker verkligen att den kan ta och komma ut nu :) Jag menar, imorgon går vi ju faktiskt in i vecka 40, och jag blir så lätt rastlös!

 

Under veckan som gått har A jobbat och jag och Allie har fått roa oss själva om dagarna. I måndags var vi till Tyresö Centrum för att leka i lekparken och uträtta några ärenden. Det var så skönt att åka dit och leka Allie leka på ett ställe där hon kunde klara av i princip allting själv, till skillnad från den lekpark vi har närmast här hemma när alla förskolor/skolor är igång. I centrum slapp jag lyfta, passa och hjälpa henne titt som tätt och kunde istället sitta och vila och prata med henne från sidan. Min kropp orkar liksom inte så mycket mer nu har jag känt. Vi åt även lunch där, varefter hon fick leka i lekrummet medan jag drack mitt kaffe och innan vi tog bussen hem igen så hämtade vi ut mina nya testlinser, hämtade ut Babyboxen från apoteket hjärtat och gick in på Lindex en sväng - finns såå mycket fint där nu, men jag ska hålla mig från att handla till att bebis kommer ut, så jag vet vilka färger jag ska välja - alla kläder vi har nu i minsta stolkerarna är så neutrala ;)

 

 

På tisdagen var vi bara hemma hela dagen. Allie vakande väldigt tidigt på morgonen, så jag antog att det skulle behövas en lunchsovning. Så på förmiddagen lekte vi med Allies tågbana (som inte varit framme på flera månader) innan vi gick ut med vagnen. Hon vägrade äta lunch först, så hon fick sova och jag åt lunch och la mig en stund jag med, innan hon vaknade igen. Efter att hon ätit tittade vi på Nalle Puh-film, byggde pärlplattor och hade det så mysigt. Hon var verkligen en ängel den här dagen :)

 

 

Inför onsdagen hade jag laddat upp med energi för att ta med mig Allie till Kaatach (leklandet här i Tyresö). Vi åkte dit vid halv elva och hon var superglad när vi kom dit och bara sprang in. Hon var näjd så länge hon fick leka, så jag lät henne bestämma en hel del om var hon skulle och hur länge hon skulle vara inne/ute osv, men efter en timmes tjat (från mig) om att vi borde äta klarade inte mitt tålamod längre och det blev gnäll, gråt och skrik. Till slut åt vi och sen fick hon åka karusell ute. Allt blev bra och fortfarande, så länge hon fick leka som hon ville, så var hon glad. Jag fick tjata till mig en fika (trots att hon skulle få glass), då jag var ritkigt trött/slut och lät henne leka en stund till efter det. Men sen ville jag verkligen hem - INTE Allie. Blev skrik, panik och gråt även den här gången och jag var såååå slut. Gravid i vecka 39, helt själv med en trotsig 3-åring på ett lekland i närmare 5,5  timme kanske inte var den bästa idén.... Hem kom vi till slut i alla fall, helt slut båda två.

 

 

På torsdagen tog vi det lugnare, hemma på förmiddagen och sen på eftermiddagen åkte vi hem till Allies förskolekompis Linnéa (som tyvärr byter förskola nu till hösten) för första gången. Vi var där i några (regniga och åskande) timmar, lekte, fikade och pratade bebisar - de väntar också barn, om ungefär en månad. Förhoppningsvis kommer vi att kunna ses mer framöver även med bebisarna :)

 

I fredags kom Isabel och Ophelia hit och gjorde oss sällskap. Det blev lek och prat, men även en del gnäll från tjejerna. Det kan ju inte gå bra varje gång ;) efter lek och lunch fick tjejerna titta på deras favoriter Paw Patrol på tv:n medan jag och Isabel satt och pratade en stund. Blev en hel bebisprat och tjejsnack :)

 

Lördag och söndag var svärmor + sambo här hos oss. De och A var iväg till Notholmen igår kväll, för att titta på Cajsa-Stina Åkerström, och sen sov de här. Så det blev en hel del umgänge medan de var här, både inne och ute i lekparken. Vi testade även lunch på Café Clara här på torget för första gången - där kommer jag nog att luncha med bebis ibland under hösten känner jag på mig ;)

I fredags var det dags för MVC-besök igen, och det KAN vara så att det var det sista besöket där innan bebis kommer. Vi har ett till besök inbokat den 15 aug, så vi får se om jag hinner gå på det...

 

Vi lyssnade i alla fall på hjärtljuden igen, de låg på 145 som de flesta andra gånger. Bebisen var helt fixerad nu, senast hade hon tydligen sagt i princip fixerad, så nu är bebis redo för "utskjut" ;) SF-måttet fortsatte att följa sin kurva och låg nu på 35. Vi skrev en sammanfattning och ett förlossningsbrev (digitalt) tillsammans och jag känner att den här gången får det räcka med det brevet. Jag känner inte att jag behöver skriva något själv. När det var dags att gå vägde jag mig också, +10 kg ligger jag på nu, så slutvikten kommer inte att bli lika hög som med Allie - men bebis tippas att bli ungefär lika stor i alla fall :P

 

Tre gånger den senaste tiden har jag drömt om förlossningen. Första gången var det en tjej, andra gången var det en kille och nu den tredje gången var det tvillingar, och då en av varje - ingen hjälp av drömmarna med andra ord ;) Men jag har ändå fått en känsla nu igen, och jag tror på något sätt att det är en till tjej - medan Allie fortfarande är säker på en kille. Börjar bli riktigt nyfiken nu faktiskt på vem det är där inne och jag har även kommit till den gränsen att jag nu känner att det inte spelar någon roll vilken dag bebis tittar ut, den kan lika gärna få komma imorgon. Inte för att jag egentligen är trött på att vara gravid, men mest för att jag känner att vi har landat i allting nu, vi har gjort allt vi planerat under semestern och bebiskläderna, blöjor, nappar och grejer är framtagna. Är dock två saker kvar vi borde göra först - packa BB-väskan och sätta ut babyskyddet i bilen :) Men nära är det! Kände framförallt det i söndags när jag såg att det var 21 dagar kvar - alltså bara 3 veckor! :O Idag ligger vi alltså inne i vecka 38 (37+2) <3

 

 

 

Efter att vi varit till Hotell Havsbaden för att fira mamma så stannade jag och Allie kvar i Sandviken i en vecka till. På torsdagen tog vi det bara lugnt hemma på gården, Allie badade, jag läste bok i solen och vi hade det bra. På fredagen badade även jag en sväng på förmiddagen, med Allie i den stora poolen. Tänkte att vi skulle passa på innan alla kom. Strax efter lunch så kom släkten från norr ner, min kusin Madelene, hennes man, deras tre söner, min faster med man och min kusin Markus. Strax därefter kom även Andreas med bussen från Stockholm och Linnea och hennes pojkvän åkte och hämtade honom innan även de kom. Sen var det full fart, hela helgen!

 

 

Fredag eftermiddag/kväll innebar 50-årskalas för mamma, så även min mormor o morfar, kusin Eric och morbror med fru kom dit. Det blev fika och mat och en massa prat, utefter långbordet som dukats upp på altanen. Kul att se hur många det faktiskt fick plats med där ute utan att det blev trångt. Allie var väldigt glad att det var andra barn där som hon kunde leka med så mycket :) De spelade spel (mest Quips), var ute och gungade, slog på tennisbollen runt pinnen och en massa annat. 

 

 

Vi och släkten från norr övernattade hos mamma o pappa och under lördagen var vi ute på tomten, badade, satt i både skuggan och solen och umgicks. En massa mer prat och lek med andra ord! Alla sov sedan kvar en natt till och på söndagen åkte vi till Jädraås för att åka ångtåg. Det var något vi gjorde några gånger vi var mindre också, men nu var det väldigt många år sedan sist. Allie tyckte att det var spännande, och hon hade även turen att få med sig en t-shirt hem därifrån eftersom att pappa/morfar (som vanligt) lyckades vinna på lotteriet de hade där :) efter tågresandet med fika och en liten rundtur på loppisar i Jädraås åkte släkten hemöver och vi andra åkte tillbaka hem till mamma och pappa. Var riktigt kul att ha kunnat umgås med släkten i flera dagar, och inte bara över ett kalas. Jättekul att alla kunde komma ner samtidigt också <3

 

 

Andreas åkte sedan vidare till Enköping på måndagen, medan jag och Allie stannade kvar. Vi hann med en eftermiddag/kväll hos mormor och morfar, en dag i Högbo (lekparken, djuren och lunch och glass i Högbo Qvarn), en dags badande i Sörtutt och umgänge hemma hos mamma och pappa innan det var dags för oss att ta (bussen och) tåget hem igen. A mötte upp oss på centralen i torsdags, då även han kom direkt från Enköping. Smidigt, så slapp vi kollektivtrafiken hem med väskor, vagn och mig som preggo ;)

 

 

 

Var riktigt skönt att vara hemma hos mamma och pappa så länge, och jag känner mig verkligen utvilad efter de här 1,5 veckorna. Nu får vi se när vi ses nästa gång, om bebisen är ute då eller inte :) Tack mamma och pappa, än en gång, för cykellutåning, bilutlåning, omhändertagande och lek med Allie, mat, fika husrum osv osv - guld värt <3

 

I måndags tog jag och Allie bilen upp till Sandviken och sen i tisdags var det dags för mammas present som hon fick av oss när hon fyllde år i juni. Jag, Linnea och Lotten tog med oss mamma medan Allie fick stanna med pappa/morfar. Utan att mamma visste var vi skulle så styrde vi bilen mot Grisslehamn och hon började gissa på Eckerölinjen. Det var dock inte tanken, utan efter att vi hade stannat och ätit lunch på Taverna Grecko/Akilles Taverna så körde vi förbi köerna till båten och åkte upp till Hotell Havsbaden istället. Mamma pustade ut - hon som brukar bli åksjuk av gungande båtar.

 

Vårt rum var inte färdigt för incheckning, men spaet fick vi gå ner till ändå. Sagt och gjort, vi bytte om och gick ner för att bada. Blev bad, fika och mera bad till att klockan var 17.30 ungefär. Riktigt skönt och avslappnande att sätta sig ner i de varma poolerna, men även skönt att svalka av sig i kallare pooler emellanåt.

 

 

 

 

 

 

Igår morse ställde vi klockan på 8 och gjorde iordning oss för frukost - det man alltid är som mest sugen på när man bor på hotell! Vi hade sedan bokat in en massage för mamma kl 10, så vi andra packade ihop på rummet och checkade ut medan mamma fick ta det lugnt. Solen hade sedan tittat fram och vi kunde gå ut och lägga oss på solsängarna - såå härligt! Vi låg där i några timmar (med avsvalkande bad däremellan) tills molnen kom och vi kände att det kanske var dags att packa ihop. Innan vi lämnade Grisslehamn åkte vi in på Café Kalaset och åt/fikade lite - ett riktigt mysigt litet ställe.

 

 

 

 

Efter att vi kommit hem från Örebro har vi haft en hel del planerat. Känns lite som att allt kommer i början av semestern, så får vi/jag vila sen i för bebisens ankomst.

 

I torsdags var vi till Gröna Lund med Klara, Uffe, Nora och Ethel. Perfekt för både Allie och Neo och ha någon jämngammal med sig att åka med. Neo och Nora sprang runt mest själva på lilla delen medan Allie och Ethel skulle åka lite olika saker ändå ;) vi hade i alla fall en riktigt mysig dag tillsammans och avslutade det hela med att åka till Fridays i Kungsan och äta middag. Med övertrötta och bråkiga (våra) barn så gick det inte smärtfritt men ändå hyfsat till slut :)

 

 

 

I lördags var nästa utflykt planerad, den här gången till Fjäderholmarna för att fira svärmor. Hon fick det i present när hon fyllde år i maj, så nu var det dags. Det var vi, Lisbeth och Benny och A's bror med tjej som tog båten ut vid 13-tiden. Vi började med att fika lite macka, kaffe och glass när vi kom ut, kollade lite inne i alla butiker och barnen fick leka av sig lite. Kl 16 hade vi bokat bord för middag på Fjäderholmarnas Krog - perfekt tid, för 16.05 började det regna ;) där åt vi riktigt god mat medan vi tittade på alla båtar som åkte förbi. Jag tog Toast Skagen till förrätt och Regnbågsfilé med kronärtskockshjärtan, potatis, bakat ägg, vattenkrasse, anjovis- och parmesanmajonäs till huvudrätt. Till efterrätt räckte det bra med cappucino och en tryffel. Vi tog sedan båten tillbaka vid 19 efter en härlig dag.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I söndags hade jag och Allie planerat in en lekdejt med Isabel och Ophelia. Vi tog bilen dit och när vi kom fram så visade det sig att det inte alls skulle vara bara en lekdejt ;) förutom Isabel och Ophelia så var även mina systrar där och Viktoria. De hade alltså ordnat en Babyshower för mig! Jag blev såå överraskad och fällde några tårar när jag fick syn på all(t)ihopa :) Vi fick lunch och fika där hemma, gjorde roliga ord- och bokstavslekar med bebisteman, vi fick en stor blöjtårta och ett paket med en supermysig filt till bebisen. Allie och Ophelia var uppe i varv och lekte massor under tiden, de var så söta när de satt vid ett eget litet bord och fikade också :) jag lämnade sedan av Viktoria på Gullmars (hon hade alltså åkt ner från Sundsvall bara för att vara med på min babyshower<3) och vi fick sedan med oss Linnea och Lotten hem på middag innan de åkte hem igen. Tack igen tjejer för att ni ordnade en fin babyshower till mig (och bebisen) :)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vi funderade ett bra tag i år på om vi skulle åka och tälta, men va tusan, jag ville ju inte hoppa över det bara för att jag var gravid. Vi tänkte att vi bokar in några dagar på något relativt närliggande, utifall att vi skulle behöva avbryta och åka hem. Vem vet, det hade ju kunnat bli en för tidigt född bebis, problem med att jag behövde gå upp och kissa flera gånger per natt eller bara det att jag fick jätteont i kroppen av att sova på våra liggunderlag i flera nätter... Så valet föll på Örebro och Gustavsviks Camping. Vi hade hört och sett bra om den campingen och där visste vi att det fanns att göra även för barnen.

 

För en vecka sedan var det alltså dags för oss att packa in oss i bilen, men först var det dags för ett besök på MVC för mig. Det gick jättebra, bebisen låg fixerad, hjärtljuden lät jättebra, SF-måttet låg på 32 (till skillnad från 2 veckor innan då det var 30) och jag ligger på +8 kg. När jag sedan kom hem så hade resten av familjen nyss vaknat. Vi gjorde oss färdiga och börja packa in grejer i bilen, stannade utanför Strängnäs och åt lunch och var sedan framme i Örebo på eftermiddagen. Den dagen blev det incheckning, uppslagning av tältet, utforskande av campingen, en massa lek för barnen i hoppborgar och åkande i rutschkanor i lekparken.

 

Senare blev det bad vid poolen en halv dag (inann regnet kom), bad inne på Lost City (stora badhuset) en heldag, ett besök in till Örebro en dag, lek på campingen, Yatzy-spelande i tältet, middag nån dag på campingrestaurangen, minidisco för barnen osv. Det enda vi inte gjorde som vi typ alltid gör på campingar, var att spela minigolf - det blev liksom aldrig av, trots fina banor :P

 

 

 

Dagen vi åkte hem började med att jag gick och duschade på morgonen. Sedan när jag skulle diska några grejer en halvtimme senare fanns det inget vatten i kranen. Det visade sig att det var problem med vattnet i flera delar av Örebro och att vattnet skulle komma och gå. Eftersom vädret inte heller såg ut som att det skulle vara bra så packade vi ihop alla grejer efter frukost och åkte hemmåt vid lunchtid. Precis när vi skulle åka fanns det vatten, så vi passade på att gå på toaletten då och checkade sedan ut.

 

Allt som allt så var det en bra semester, trots regn i princip varje dag. De där dagarna räckte rätt bra och vi kände att vi hade fått en härlig start på semestern :) Det hade ju gått jättebra för mig, kroppen och magen att tälta också! Det jobbigaste vad gäller den biten var allt packande dagen innan vi skulle åka iväg. Då hade jag så fruktansvärt ont i svanken så jag låg (på det enda sättet jag kunde ligga hyfsat bekvämt) i soffan på kvällen och insåg att jag kanske hade gjort/plockat för mycket under dagen, men jag har svårt för att bara sätta mig ner när jag vet att det är en massa kvar att packa. A fick massera mig och sen på morgonen efter var det onda borta - som tur var.

 

 

I torsdags förra veckan (4 juli) fyllde vår lilla tjej hela 3 år! Eller ja, hon är ju inte så liten längre, vilket vi fick se på 3-årskontrollen på BVC veckan innan... :) Det mesta utav firandet för henne hade vi dock helgen innan hon fyllde år. Då kom min mamma och Linnea ner på lördagen och sen på söndagen kom även min mormor o morfar, A's mamma och Benny hit för kalas. Vi tog med oss fikat vi bakat, termosar med kaffe, picknickfiltar, ballonger, presenter osv och åkte ner till Tyresö Slott. Hemma var det alldeles för varmt att vara och jag fick idén av kollegor på jobbet (när jag beklagade mig över att vi skulle vara inne och ha kalas när det var fint väder, då vi inte har nån stor uteplats) att man kan ju faktiskt gå/åka iväg och ha utekalas. A var även med på den idén, så så fick det bli :) var mysigt och väldigt lyckat tycker jag. Allie fick öppna sina presenter, lekte med dem och så fikade vi. Sen lekte Allie och Neo en massa där nere, även en del av oss vuxna var med :) 

 

 

Den här gången blev det en Frost-tårta till Allie, det hade hon sagt länge att hon ville ha. Färgade vit chokladsmörkräm med blå och blå+röd karamellfärg. Färgerna blev inte riktigt som jag hade tänkt mig, men det blev ju nästan bättre ändå - i princip samma färger som på Elsas klänning :P fyllningen bestod av jordgubb-rabarber-kompott på den nedre botten och grädde med jordgubbar på den övre - en lagom söt blandning tyckte jag, och riktigt somrig. Allie själv åt inte av tårtan - som vanligt ;)

 

På hennes födelsedag blev det inte jättemycket firande (men hon var med N och pappa A till Parken Zoo dagen innan - vilket var väldigt uppskattat). Hon fick presenter av oss på morgonen medan vi sjöng Ja må hon leva, och frukost som ni ser på bilden högst upp :) Sen åkte A och N iväg till centrum på ärenden medan jag och Allie gick till en lekpark (förskola) och lekte en stund. Hela eftermiddagen spenderade vi sedan i princip bara med packning utav bilen inför tältsemestern - och den kommer ni att kunna läsa om i ett eget inlägg!

 

För en vecka sedan var jag med Allie till BVC på morgonen, det vankades nämligen 3-årskontroll. Jag tycker det är riktigt kul att vara med på dessa kontroller och få se hur hon uppnått sina mål, vad de säger om henne osv :) Vi var där ungefär 10-15 minuter innan vi hade vår tid, så Allie fick leka av sig lite i lekrummet - det var roligt! Var lite svårt att få med sig henne därifrån sen. Hon fick i alla fall komma in i rummet och de började med att bygga ett pussel. Där kollades det om hon kunde namnen på djuren, om hon tillät turtagning, om barnsköterskan fick ögonkontakt med Allie under tiden de la pussel osv. Det gick superbra! Sen fick hon titta på lite bilder, också för att se vilka ord hon kunde, det snappades även upp att hon pratade i jag-form, vilket var en utav kontrollerna också. 

 

Sen var det dags för vägning och mätning - Allie var 99,9 cm lång och vägde 17 kg. Vi fick även se på kurvan hur hon låg nu jämfört med tidigare och längdkurvan ligger hon lite över nomala på, vilket hon gjort hela tiden. Viktmässigt hade hon gått lite över sin normala kurva, vilket betyder att jag nog inte alls behöver vara orolig för de gånger hon somnar innan middagen och sover vidare hela natten :P Allt gick alltså hur bra som helst, och största problemet sedan var att återigen få med henne från lekrummet - och tillbaka hemåt mot förskolan. Hon var dock superglad när hon väl kom till förskolan, så det gick ju jättebra det med :)

 

Igår gick vi in i vecka 34 och det här med att uppdatera bloggen går inte riktigt som jag hade tänkt mig :P Men...

 

I måndags förra veckan var vi tillbaka hos MVC för kontroll av SF-måttet. Barnmorskan mätte och fick det till 30, jämfört med 28 som det var veckan innan. Hon kände även en hel del på magen, lyssnade på hjärtljuden och kunde konstatera att allt såg bra ut och att det inte fanns någon anledning till oro - så ett TUL "slapp" vi, även om det såklart hade varit mysigt att se bebis en gång extra. SF-måttet ligger på ungefär samma som med Allie, och det mesta andra känns också likadant när jag tittar tillbaka på veckouppdateringen med henne i magen.

 

Under veckan har jag börjat få halsbränna också, klart värst var det i fredags. Då var det jobbigt, inte bara så att jag märkte av det litegrann. Jag känner mig också sjukt stel när jag kliver upp på morgonen - främst i ljumskpartierna, och på nätterna börjar jag känna mig lite som en flodhäst. Jag får liksom lyfta mig själv runt om jag ska byta sida att ligga på, jag bara snurrar inte i sömnen längre, haha xD 

 

Jag kände av mitt första gravidhjärnesymptom också - jag kom inte ihåg koden till kortet när jag skulle handla. Tryckte fel och fick verkligen tänka till för att komma på den ;) tycker även minnet har varit väldigt kort gällande all bakning som har blivit. Jag har kollat på receptet, vänt mig om för att ta exempelvis socker och sen behövt titta igen för att jag inte kommer ihåg mängden. Gravidhjärna eller bara för mycket att tänka på, jag vet inte ;)

 

Ja den här bilden/texten kan ju kanske förklara varför jag tyckte att det var väldigt lugnt i magen på tisdagen förra veckan, men sen har det iofs bara stegrat med rörelser igen. I slutet av veckan har bebisen rört på sig hur mycket som helst. Eller det kanske inte är hela tiden, men när den rör sig så rör den sig med stora rörelser och trycker ut hela magen - ibland känns det som att magen är så utspänd så att den nästan ska spricka.

Jag hade gått upp lite mer i vikt också (vägde mig aldrig sist) och ligger nu på +6kg. Med Allie hade jag gått upp betydligt mer än så nu och kanske kan det bero på något den här gången. När barnmorskan skulle mäta SF-måttet så blev hon lite fundersam. Hon testade att mäta igen och kom fram till att det var i princip samma som sist (27 senast och 28 igår). Då låg jag strax över normalkurvan och nu låg jag i stället en liten bit under... Hon bokade in en ny tid för mig nästa vecka, och om det inte hänt så mycket mer till dess så kommer vi att boka in ett Tillväxtultraljud för att kolla om allt står rätt till och att bebisen får vad den behöver. Hon lugnade mig och sa att allt annat såg bra ut, hjärtljuden var fina, att det är ett bra tecken på att barnet mår bra när den rör sig så mycket som jag berättat och att om det skulle vara några problem vid TUL så upptäcker man det då och kan "göra något åt det"... SF-måttet kan även vara svårt att mäta om bebisen ligger konstigt/annorlunda eller så. Men lite orolig blir man ju såklart.

Annars så undersökte hon hur bebisen troligen ligger - huvudet nedåt men fortfarande ruckbart. Jag har inte kunnat känna det själv, men däremot så har jag märkt att bebisen verkar föredra min högra sida av magen. Det är alltid där det rör sig som mest och det är åt det hållet det kan bli alldeles hårt då ryggraden ligger emot. Komiskt ;)

Två saker som jag har lite problem med nu är värmen (nej jag vill faktiskt inte ha en toppensommar i år) och andningen, att jag blir plötsligt andfådd ibland. Jag har dock märkt att det blir extra påtagligt på syrefattiga ställen, såsom tunnelbanan i rusningstrafik. Det känns liksom som att det inte finns någon luft kvar till mig. Men man kan ju förstå om kroppen reagerar, när det enligt appen behövs 20% mer syre per andetag nu :P

Förre helgen fyllde jag år, sista födelsedagen innan 30! Hade fått presenter av mormor o morfar när vi var uppe i Sandviken senast, vilket var en vävd duk och två stycken Rörstrand Kaffe-muggar till samlingen :) Tusen tack mormor o morfar! Så efter att jag öppnat dem och vi hade ätit frukost så gjorde vi oss klara och åkte vidare mot Staxhammar. Hade förstått och fått reda på att Allie skulle vara där över natten (hos farmor och Benny) medan jag och A skulle åka vidare någonstans för övernattning. Typ det enda jag hade fått höra var att jag skulle få sova i en skön säng ;)

 

Vi var i Staxhammar i kanske en timme, fick lite lunch och Allie gungade, innan det var dags för oss att åka. Jag hade både fått höra att vi hade en tid att passa, men att vi skulle "behöva hitta på något att göra under eftermiddagen", så det var lite motsägelsefullt. Gissade att vi skulle med en färja till någonstans, men det var fel ;) vi åkte mot Eskilstuna, och när vi nästan var där så svängde vi av mot Sundbyholm - inget ställe jag någonsin varit på. Vi åkte igenom Sveriges nordligaste bok-skog och kom sedan fram till Sundbyholms Slott. Solen sken, blommorna blommade överallt och allting var ritkigt vackert! Vi checkade in i hotellreceptionen, gick sedan till ett hus/"stuga" för att lämna sakerna i vårt rum innan vi gick ner till slottet där vår Afternoon Tea väntade. Fanns en massa gott; scones, olika bröd, marmelader, lemon curd, frukter, olika kakor, bakverk, tårta osv. Kaffe och te fanns det såklart också, men jag var mest sugen på vatten - så det blev flera glas bubbelvatten till allt det goda - då det var riktigt varmt inne i slottssalen.

 

 

 

Efter Afternoon Tea:t gick vi till rummet igen, hämtade en filt och korgen vi fått med bubbel i och gick iväg för att hitta en mysig plats att sitta på. Solen stekte, så vi satte oss på en filt i skuggan. Satt där och pratade, njöt av den vackra omgivningen, tittade på bröllopspar som fotograferades och skålade i bubbel. Så himla mysigt och välbehövligt <3 Sen blev det en promenad runt om i området, med kameran i högsta hugg. Vi gick förbi den stora båthamnen med massor utan segel- och motorbåtar i alla dess storlekar, gick över parken där det satt en massa folk på filtar, tog det lugnt, vissa lyssnade på musik osv. Jag kände verkligen att sommaren var kommen :) Sen kom vi bort till stranden, jag kände på vattnet och det var faktiskt rätt så skönt, hade kunnat bada. Dock så såg vi där och då att det började komma in mörka moln rakt mot oss och vi antog att det skulle bli regn senare mot kvällen.

 

Väl tillbaka på "hotell"-rummet tog vi det lugnt, duschade och gjorde oss iordning för middagen inne på slottet. Vi fick något enstaka stänk regn på oss på vägen dit, men det var inte så att det gjorde någonting. Det bjöds på en fyrarätters middag som var riktigt god! Middagen hölls i samma sal som Afternoon Tea:t var i, så jag förväntade mig att det skulle vara varmt där igen. Det var det, men inte riktigt lika farligt. De hade försökt att vädra ur så gott det gick. Efter middagen gick vi ner till båthamnen och tittade, där det var livemusik och "håll-igång", innan vi gick tillbakak till vårt rum. Det blev en rätt så tidig kväll för oss sedan, småbarnsföräldrar som vi är, haha ;)

 

 

På söndagen vaknade jag och kände att det här måste ha varit typ första gången jag sovit på ett hotell och inte tyckt att täcket varit för varmt (eller för kallt). Det var helt perfekt. Det kändes dock väldigt tjockt på kvällen, men det var tydligen hur bra som helst. Vi gjorde oss iordning för frukost och gick ner till slottet igen. Nu väntade bufféfrukosten uppdukad i källarvalvet. Fanns mycket gott till frukost och vi åt oss mätta innan vi sedan gick och packade ihop, checkade ut och åkte hemåt, för att hämta Allie. Hon hade haft det så bra så med farmor och Benny, samt farbror Marcus och alla andra som hade varit där. Allie hade haft två tjejer till där som hon hade lekt med under lördagen och hon hade sedan sovit hela natten. Vi var kvar där en stund och pratade och fikade lite innan vi åkte hem, efter en riktigt lyckad födelsedagshelg - tack älskling, det där var precis vad jag behövde <3